Familj – Hosted by nature

Januarilunk

Hosted by nature — Tue, 28 Jan 2020 13:07:37 +0000

Redan två månader, försöker njuta varje sekund men svårt ibland när livet händer och annat kräver mitt fokus. Fint är det ändå, att få känna lyckorus mellan varven, för just så är det för mig att ha bebis (vet att det kan vara väldigt olika). De stunderna när han är mätt och ler sitt gladaste leende in i mina ögon kan jag leva på oändligt länge.

Hoppas ni får en fin dag!

Han kom med snön

Hosted by nature — Mon, 02 Dec 2019 13:34:10 +0000

Jag låter bilderna tala för sig själva. Vi är så tacksamma att han äntligen är här, lilla Abbe. Förlossningen var så fin, vill gärna berätta om den och en ovisshet som vi haft med oss hela graviditeten men just nu känner jag bara för att stanna i bubblan ett bra tag till. Inte lägga energi på något annat än att vara här och nu. Vi har haft en fantastisk adventshelg med närmaste familjen på brunch här hos oss i går, det var julmarknad i byn och sedan gymnastikuppvisning för T som avslutning på en otroligt mysig dag.

Tack för alla lyckönskningar och för att ni fortsätter titta in här hoppas ni en fortsatt mjuk vecka!

Att följa sin magkänsla

Hosted by nature — Sun, 09 Jun 2019 19:56:21 +0000

Ni vet det här med ens inre låga, det den flammar för är ofta rätt väg att gå. Jag har nog alltid varit passionsstyrd och gjort det jag velat, det som känns rätt för oss just för stunden. När jag var 21 år blev jag gravid med Alma. Filip hade uttryckt att han ville bli en ung pappa redan när vi träffades och jag hade samma dröm om barn. Därför tog det inte lång tid innan det blev verklighet. Vi båda pluggade och kände att det här var helt rätt för oss, medan samhället kanske inte riktigt kunde hålla med. Jag minns hur mina klasskamrater tyckte att jag inte hade hunnit leva än, hur de förskräckt försökte övertala mig om att jag inte var redo att viga mitt barn åt en annan människa. Samtidigt hade jag en klasskamrat som inte ville ha barn, någonsin. Då var hon 30 år och jag minns hur samma klasskamrater uttryckte sin förskräckelse över hur hon kunde välja bort någonting så fantastiskt som barn. Minns hur våra blickar möttes och hur vi förstod varandra fullt ut. Det handlar inte om vad samhällets normer vill att vi ska välja. Vi var båda fria att välja vår väg genom livet och kunde därför respektera den andra lika fullt.

Jag och Filip har alltid drömt tillsammans, haft stora ambitioner för oss och vårt liv. Många gånger är det bara drömmar, som förblir just det men det finns en tjusning i det också. Drömmar är fria och obegränsade, i drömmen kan vi ta ut svängarna och tänka större än vad som ligger oss närmast till hands. Vissa gånger riktas ambitionen åt annat håll, men någonting vi alltid velat göra är att bygga upp någonting som vi båda brinner för gemensamt och på så sätt skapa mer tid för varandra. Huset har varit ett gemensamt projekt i flera år nu men ju längre vi hållit på inomhus desto större har längtan blivit att spendera mer tid ute i trädgården.

För oss är trädgården lika mycket hemma som vardagsrum och kök. I trädgården finner vi ro, familjetiden är självklar och vi försöker skapa en så trivsam och lättskött trädgård som möjligt. Vi vill att trädgården ska spegla oss som lever där.

Just nu håller jag på att utbilda mig till certifierad Permakulturdesigner. Efter det ska vi bygga vidare på en dröm vi haft i flera år, det är lite hemligt än så länge men till hösten drar vi igång! Jag ser så mycket framemot det men för nu ikväll ska jag åtminstone gå ut och titta till alla frösådder som står i växthuset och trängs. Förresten, innan jag går ut vill jag bara dela med mig av min allra käraste hemlighet! Vi väntar barn nummer fyra, jag grät stora krokodiltårar av lycka när jag såg plusset. En onge till som jag ska få bära, pussa godnatt och hålla nära genom livet. Det mest värdefulla som finns, för mig. Medan andra kanske kan tycka det är en unge för mycket, eller kommer med kommentarer som om vi råkat trilla dit igen. Allas upplevelser är olika, allas drömmar skiljer sig åt och för oss är en stor bullrig familj precis vad vi önskar och vill lägga tiden på, livet ut.

Ha en fin dag kära ni och kom ihåg att följa din inre glöd!

Skafferibygget 2.0

Hosted by nature — Sat, 13 Jan 2018 18:25:05 +0000

Vi har haft en riktigt härlig lördag med målning av hyllorna i skafferiet och sedan 30-årskalas hos min älskade kusin Anna.

Äntligen börjar skafferiet likna ett skafferi invändigt istället för byggförråd. Som vi längtat efter att få börja ställa i ordning och ha en fungerande lösning för torrvaror, sylt och saft, ägg och potatis. Den känslan!

Nu kliar det i odlingsfingrarna så vi får någonting att fylla skafferiet med till hösten och jag känner mig så inspirerad. Det blir nog att pilla ner några första frön för säsongen redan imorgon!

Fin lördagkväll till er

Barnkalas

Hosted by nature — Sun, 07 Jan 2018 12:02:10 +0000

Den sista december för fem år sedan satt jag och åt nyårsmiddagen med värkar, sedan kom hon på årets första dag 2013. Jag kan inte få in att det redan hunnit gå fem år sedan den dagen då jag först fick hålla lillasyster i mina armar. Min skatt. I går hade vi barnkalas med 13 barn, sedan kom min familj och barndomsvän på besök. Släkt och vänner alltså, det är verkligen livets efterrätter!

Vi köpte en dröm och lever ett liv

Hosted by nature — Tue, 21 Nov 2017 21:47:06 +0000

Det har varit tyst från mig här på bloggen rätt länge, jag har haft teknikstrul och dåligt med både tid och resurser att rusta upp datorn och dessutom köpa en ny kamera. Varför är det alltid så att allt lägger ner samtidigt? Nu har jag i alla fall hittat ett kryphål så hoppas kunna komma igång med bloggen igen och slippa tjorvet. Vill liksom bara att det ska funka.

MEN, pärlsponten sitter på väggen och den här veckan målas stommar och luckor så mycket vi hinner mellan sjukdomar, oro för både liten och stor, sånt som hör livet till, ni förstår. Sedan har vi alltså blivit med köksö, och den känns så ståtlig där den står och bara bjussar på tankar från en svunnen tid! Jag ser SÅ mycket framemot att få duka upp helgens frukostbuffé, adventsfikat och julbordet på denna kvadratiska dröm.

Jag tränar på att bära det mjuka och mörka samtidigt och på något sätt får varje upplevelse en helt annan skärpa då. Det känns bra i maggropen att våga ta in, känna allt på samma gång och faktiskt kunna njuta av att köket snart är klart samtidigt som annat sker runt om. Så vi hade sjukdag med bamse i soffan medan ett fluffigt snötäcke la sig på plats utanför fönstren, sedan invigdes köksön med ett uppskattat pannkaksmellis.

Till helgen ska jag stöpa ljus med en av mina bästa människor och det ser jag mycket framemot. Mer om det sen.

Helgsysslor

Hosted by nature — Mon, 03 Apr 2017 11:36:19 +0000

I helgen har vi äntligen flyttat ut kycklingarna i hönshuset. De verkar trivas alldeles utmärkt och igår kom en granne över och installerade ett gammalt element som han hade liggandes så nu har våra små fjäderfän hela 15 grader hemma och det är inte fy skam för en fågel med sådan standard!

I köket hänger rester från helgens sexårskalas kvar och bara väntar på att stökas undan, men det får bli en annan dag för solen skiner och vi ska ut och ropa in våren, för snart är den här även hos oss i växtzon V. Jag ska försöka städa ur växthuset om jag hinner men viktigast är bara att komma ut, hinna lyssna på barnen, fågelkvittret och dricka en (notera) varm kopp kaffe på läsidan av ladan. Det är prio.

Barnen har fått välja några fröpåsar var och varsitt litet drivhus att ta hand om, det känns så självklart att de ska vara med i trädgården. Även om det stryker med en och annan gröda emellanåt så är det mycket värt att ge dem förståelsen för att det mesta vi äter går att pilla ner i jorden och upp växer ny mat som vi sedan skördar och kan äta. Fint!

Men än så länge stannar växterna inne och puttrar på i sin egen lilla takt och vi pysslar med ägg, letar sälg till påskriset och längtar lite lagom efter grönska utanför fönstren istället för ett vitt snötäcke, men det är nog inte många veckor kvar innan snön smält bort.

Ha en fin måndag!

Kalasdagar och ny energi

Hosted by nature — Mon, 20 Mar 2017 08:47:06 +0000

I veckan har vi firat en nybliven sexåring, så stort! Att jag har varit mamma så länge och nu får hålla en liten bebis nära nära igen. Det är jag så obeskrivligt tacksam för. Jag var 22 när jag fick Alma och blev kallad för ung mamma och många förutsatte att den graviditeten var oplanerad, till och med oönskad, eftersom jag var så ”ung”. För mig var det väldigt förvånande eftersom jag inte på något sätt kände mig som en ung mamma utan hade längtat efter att bilda en egen familj så länge jag kan minnas. Alla har vi olika drömmar och min var just det här. Ett kärleksfullt hem med många barn.

Vi har haft besök av halva släkten och fina vänner, i lördags var vi ute i solen hela dagen. Grillade till lunch och barnen byggde igloos eftersom snön var så där perfekt att skära block ur. Det har varit lite väl trevligt eftersom gästerna inte hamnat på bild men det är också så jag gillar att ha det. När vi umgås så umgås vi istället för att titta på varandra genom en skärm. I går stod jag ute i solen och skrubbade rent en dörr som vi hittat på loppis och nu ska här reglas upp för ett ordentligt skafferi, det hör liksom ett lantkök till.

Här ska vi också sätta in en dörr, vi hittade dubbeldörren ute i ladan förra året och igår dök karmen upp där ute i oredan också. Så fantastiskt att hitta fynd på sin egen gård och att återställa husets originaldetaljer känns så fint på någe vis!

Alla årstider har verkligen sin charm och jag njuter av alla på sitt sätt men är det någon tid som jag verkligen älskar är det vårvintern, den är så fylld av hopp och energi!

Lugna dagar i bubblan

Hosted by nature — Wed, 22 Feb 2017 11:14:07 +0000

Så var vi äntligen fem och lillebror har bott hos oss i snart två veckor. Vi har mest myst på här hemma, eldat i kakelugnen och skotat runt i tofflor. Tagit en tur till pulkabacken och lyssnat på fåglarna som vaknat till liv. Haft besök av familj och grannar, lagat lätta rätter och planerat inför vårens trädgårdsprojekt. Tänk om alla dagar var fyllda av ett sådant lugn. Visst är det en omställning att ha tre barn som kräver sin tid (med all rätt) men att vara hemma båda två, hinna se både varandra och barnen är en lyx.

Jag har haft fullt upp i slutet så det har varit skralt mellan inläggen men tänker att det ska bli ändring nu. Ni får väldigt gärna komma med förslag på vad jag kan skriva om, vad vill ni veta/se mer av?

Hoppas ni har en riktigt skön vecka!