Warning: Trying to access array offset on value of type null in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php on line 117
Warning: Trying to access array offset on value of type null in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php on line 141
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php:117) in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Förra veckan var vi förkylda, antagligen en vanlig hederlig förkylning men med hosta och då blev det en hemmavecka med allt vad det innebär. Fyra barn, alla med olika behov och framförallt krävs då någon sorts struktur för att vardagen ska flyta på. Allt från hjälp att förstå vad som händer i världen till läxhjälp, mat och mellis på fasta tider till inspiration att komma igång med lekar och pyssel. Det är inte alltid lätt och med fyra barn är det oftast någon som är missnöjd för stunden, det är vardag och en viktig insikt. Vi alla gör så gott vi kan, även barnen som förstås blir rastlösa och saknar sina vänner så det nästan gör ont.
Mitt i allt det här, går jag och känner mig otillräcklig åt alla håll. Det får vara okej, för nu. Känner att jag behöver samla kraft och energi, göra sånt som gör mig gott. Inte oroa mig för nära och kära hela tiden, kroppen behöver hitta tillbaka till ett lugn. Då vet jag att kreativitet helar mig bäst, det och ett varmt bad kan göra underverk. Så i helgen tog jag djupa andetag, hinkade kaffe, lyssnade på p4, sådde fröer och bakade mitt första surdegsbröd. Fint att jag levt och lärt känna mitt innersta, så jag hinner ställa om. Dra i handbromsen och bara vara emellanåt. Innan vardagen drar igång med sin fulla kraft. Missförstå mig inte, jag älskar vår vardag och det liv vi skapat här på vår lilla jordeplätt men ibland och just nu är det livsviktigt att hitta tillfällen att ladda batterierna inför vad än som väntar här näst.
Stor kram till dig som tittar in här
]]>Förra helgen var svärföräldrarna här, de hade med sig en hel påse med äpplen från deras trädgård. Gammelmormor Inger och farmor Eva hade gjort äppelkaka och äppelmos åt oss och så gjorde vi äppelringar och äppelpaj av resten. Sedan åkte vi med familjen till paradisbadet. Lyckliga ungar och lyckliga föräldrar. Det här med tillsammanstid, kanske det viktigaste i livet.
]]>Äntligen december och fredag dessutom. Jag har nog aldrig bakat så mycket på en och samma vecka förut i hela mitt liv men jag har haft två fantastiska hjälpredor i år och en stjälpreda modell mini. Vi gjorde egen pepparkaksdeg med extra mycket kryddor och jag måste säga att jag håller på att föräta mig på tunnkavlade krispiga små stjärnor just nu. Lussebullarna är med crème fraische istället för kesella och de håller sig saftiga någon extra dag utanför frysen.
Nu vill jag bara lägga upp fötterna i välförtjänt högläge och läsa en bok eller två, ska bara städa upp i kaoset och hänga upp någon fler julstjärna först.
]]>Det har varit tyst från mig här på bloggen rätt länge, jag har haft teknikstrul och dåligt med både tid och resurser att rusta upp datorn och dessutom köpa en ny kamera. Varför är det alltid så att allt lägger ner samtidigt? Nu har jag i alla fall hittat ett kryphål så hoppas kunna komma igång med bloggen igen och slippa tjorvet. Vill liksom bara att det ska funka.
MEN, pärlsponten sitter på väggen och den här veckan målas stommar och luckor så mycket vi hinner mellan sjukdomar, oro för både liten och stor, sånt som hör livet till, ni förstår. Sedan har vi alltså blivit med köksö, och den känns så ståtlig där den står och bara bjussar på tankar från en svunnen tid! Jag ser SÅ mycket framemot att få duka upp helgens frukostbuffé, adventsfikat och julbordet på denna kvadratiska dröm.
Jag tränar på att bära det mjuka och mörka samtidigt och på något sätt får varje upplevelse en helt annan skärpa då. Det känns bra i maggropen att våga ta in, känna allt på samma gång och faktiskt kunna njuta av att köket snart är klart samtidigt som annat sker runt om. Så vi hade sjukdag med bamse i soffan medan ett fluffigt snötäcke la sig på plats utanför fönstren, sedan invigdes köksön med ett uppskattat pannkaksmellis.
Till helgen ska jag stöpa ljus med en av mina bästa människor och det ser jag mycket framemot. Mer om det sen.
]]>