Warning: Trying to access array offset on value of type null in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php on line 117
Warning: Trying to access array offset on value of type null in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php on line 141
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-content/themes/20160107-simplemag/functions.php:117) in /customers/2/c/2/thewaveswemake.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Snart ger New Space-uppstickarna sig ut i rymden och The Collective fick chansen att prata med Sebastian Sjöquist, VD för Space Science Sweden, om resan hittills. En resa som började runt ett köksbord i Umeå.
Upprinnelsen till Space Science Sweden startade med Googles tävlingen Google Lunar Xprize, en tävling som ska få fart på rymdutforskningen igen och därmed även utmana den kreativa ambitionen från stora statliga organisationer som Nasa, ESA, Jaxa. Framförallt var det ett initiativ för att ingjuta ett nytt engagemang kring månen bland ingenjörer och innovatörer internationellt.
”Den ena priset kammades hem av Part Time Scientists, ett gäng tyska ingenjörstudenter som tyckte det vore coolt att skicka iväg något nytt till månen och fick sen möjligheten att realisera sin idé. När teamet väl började bygga inser dem att de har plats över på sin landare och att dem kan ta med mycket mer vikt än vad de själva planerade att skicka med. Det tyska teamet utlyste då en tävling där ideella initiativ fick möjligheten att skicka med något helt nytt med en vikt på 1 kilo och en kubikdecimeter. Så vi satte oss ner, 5 januari för 3 år sen, i Tomas kök för och började snickra på något som skulle kunna vara ballt att skicka med till månen och som ingen hade gjort förut. Vi kom väldigt snabbt på att vi ville skicka med något som kunde lagra energi.”
Kärnteamet bakom Space Science Sweden består av Tomas Härdin, CTO, som gör elektroniken, Isak Silander, Lead Engineer, som ritar hårdvaran och Sebastian Sjöquist som axlar rollen som VD för projektet. Vid teamets sida finns även namnkunniga rådgivare som exempelvis Maria Hamrin, rymdfysiker vid Umeå Universitet, samt ett drivet gäng av fysikstudenter vid Umeå Universitet.
”Tomas som är helt briljant på elektronik och konstruktion, medan Isak är en framstående fysiker. Min roll är att hålla ihop viljorna i teamet, ta oss framåt och få oss att jobba som en enhet. Det vore annars otroligt lätt att man jobbar individualistiskt då man är otroligt fokuserad på vad man gör just nu och det är lätt att man missar the big picture. Jag har rollen att ge teamet ett utifrånperspektiv och tvinga fram ett arbetssätt som gör att vi kan skapa mer än vad tre individer borde kunna göra. Sen att det blev just vi tre var nog mer slumpen. Vi fann varandra i en ideell förening som höll på med modellraketer där vi gjorde raketmotorer och alla möjliga dumheter ihop. Vi hade ett gemensamt intresse för rymden och för ingenjörskap, och sen kom Tomas till mig med idén om att åka till månen.”
Teamets dynamiska uppställning och samarbete utanför kärngruppen har varit mycket viktig under resans gång.
”Desto fortare man inser att hur lite man kan, desto fortare inser man att man behöver hjälp och först då kan man lösa problem. Sitter man och har småhybris för att man har fått ett månuppdrag och inte tror att man behöver hjälp, då ligger man risigt till.”
Trots den ambitiösa planen har arbetet gått överraskade smidigt och teamet ligger i fas inför projektets deadline i augusti 2018. Teamet ska som preliminärt Q1 2019 få åka med sin innovation CUBE till månen.
”Vi har haft tur längs vägen, och det kanske är tack vare att vi lyckats sätta samman en grupp människor som tillsammans lyckats skapa väldigt mycket. Innan vi fick kontakt med Umeå Universitet var en av utmaningarna att veta hur vi skulle kunna ta idén vidare, hur vi skulle komma i kontakt med rätt kompetens utanför vårt eget kunnande och hitta personer som kunde hjälpa oss att testa grejerna. Så att den klarar en uppskjutning till exempel.
Sedan är ju pengar alltid en utmaning. Vi är en ideell förening som fungerar tack vare donationer och sponsorer. De största utmaningarna för oss har varit att hitta rätt extern kompetens och finansiering. Och det har vi ändå lyckas överkomma.”
Space Science Swedens första deadline närmar sig men teamet kikar även på hur deras innovation kan appliceras framåt, som en eventuell kommersiell produkt och en uppstickare inom New Space-industrin.
”Nu håller vi på med det praktiska att få instrumentet att prestera ännu lite bättre och visa på att den har en bra pålitlighet för den data den genererar. Sedan bygger vi vidare på det systemet som ska ta emot datan här på jorden.
När det kommer till instrumentet som vi har designat så har vi hittat några kommersiella applikationer som framåt kan generera intäkter. Det skulle göra att vi kan ta på oss an fler uppdrag och bygga nya instrument och prylar. Det roligaste är ju om Space Science Sweden kan ta fart och blir något vi kan leva på och där vi kan få bygga instrument eller hårdvara till utforskning.”
2 snabba med Sebastian Sjöquist:
Största aha-upplevelsen
Starkaste ögonblicket hittills är när vi fick ett ja från Part Time Scientists och vi förstod att det hade stått mellan oss och Nasa. Nästa stora ögonblick kommer förmodligen vara när vi sticker iväg och står på månen.
Det svåraste att smälta nu sedan vi startade var ändå hur vi i en källare i Umeå lyckas pilla ihop någonting som kan generera god och vetenskaplig data. Det var en aha-upplevelsen när jag verkligen förstod att det vi gör spelar roll och kan användas. Det tog ett tag innan det riktigt kunde sjukna in.
Intresset för rymden
För mig är det inte nödvändigtvis rymden i sig som är det intressanta utan att hitta smarta tekniska lösningar och bygga själva maskinerna som tar oss till månen, rymden och till mars. Det är ingenjörskonsten som har drivit mig framåt i det här projektet.
___
Jag lämnar intervjun otroligt inspirerad på temat vad som är möjligt. The sky is not the limit – om du har ett driv och en stark idé.
Space Science Sweden är ett team som vi kommer höra mer om.
]]>
och när Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm samma år presenterade sin rapport över klyftorna mellan olika stadsdelar summerades resultatet i titeln:
Skillnadernas Stockholm.
Några veckor tillbaka arrangerade därför The Collective och Dome of Visions ett samtal på temat Urban Diversity för att diskutera hur vi kan minska segregering i Stockholm. Deltagare från näringslivet, politiken och forskningen möttes i Dome of Visions symboliskt transparenta
byggnad. Och samtalen kring borden bubblade av spännande idéer och beslutsamhet att öppna upp staden. Det var enormt inspirerande.
Nu går tankarna på högvarv hur vi kan hitta kreativa lösningar för att öka interaktion mellan olika stadsdelar och Stockholmare. Hur kan vi exempelvis använda teknik för att öka samtal och naturliga möten mellan människor för att bryta osynliga samhällsbarriärer.
Har du några tankar här?
Hör av dig så tar vi en kaffe!: maria.fabricius@number10.se
]]>I augusti initierade The Collective därför studien Through My Eyes där ny teknik testas för att rasera samhällsklyftor och öka förståelse mellan olika stockholmare. I studien deltar profiler från olika yrkesgrupper och stadsdelar genom att filma segment ur deras liv och vardag med Spectacles, Snapchats smarta glasögon. Målet med studien är ge en möjlighet att följa olika människors perspektiv och testa hur teknik kan användas för att öka förståelse mellan människor. Innehållet tankas sedan upp på Snapchat-kontot throughmyeyes0.
Hittills har studien fyllts med en grym mix av Stockholmsprofiler som delat sina olika perspektiv: Zakaria A. Hersi, grundare av Orten.io, Fatemeh Khavari, ordförande för Ensamkommandes förbund Stockholm, Åsa Uhlin, chefredaktör på Veckans Affärer, Barakat Ghebrehawariat (även kallad Demokratiagenten), grundare av Demokrateam , Alexander Cemenson, verksamhetschef på RFSL, Cecilia Lago Albright, Communication Manager på Tobii Leo Ahmed, rektor på Järvaskolan och Jannike Kohinnor, lärare på Glömstaskolan.
[vimeo 230887393 w=640 h=360]Fatemeh Khavari-Through My Eyes from Maria Fabricius on Vimeo.
Några veckor med Through My Eyes har åtminstone mitt eget perspektiv vidgas och letar nu efter fler spännande deltagare till Through My Eyes i höst.
Ha du tips på någon person vars verklighet som bör delas? Hör av dig!: maria.fabricius@number10.se
Mer om Through My Eyes:
https://www.throughmyeyes.se
Läs mer om Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm:
http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Stadsledningskontoret-/Kommissionen-for-ett-socialt-hallbart-Stockholm/
]]>
Techscenen rör sig dock i ett så galet fort tempo att många branscher inte orkar hänga med (inklusive jag själv och min egna bransch). Det här skapar ett farligt avstånd och en onödig ångest kopplat till teknik. Bara genom att höra begrepp som AI, cyborgs, growth hacking, MR och api:er kan ju sätta igång en otrolig stress hos vem som helst. Oavsett vilken bransch man jobbar i, eller vilken roll man har.
Strax efter det att jag och min byråpartner Caroline Lidman startade PR-byrån Number10 brann det i fingrarna att skapa en mötesplast för att minska avståndet och techångesten. Resultatet blev Innovation Academy, en utbildning med syfte att minska kunskapsglappet mellan den snabbfotade techvärlden och kommunikationsbranschen. Under fem kurstillfällen under våren fick vi tillsammans med deltagare från branschen en crash course i virtual reality (VR), programmering, användning av data, location-baserade appar och vad man kan skapa med elektronik.
Innovation Academy har lärt oss så otroligt mycket och är ett bra ett exempel på vilken effekt
denna form av öppna mötesplatser skapar. Tack till magiska föreläsarna Faviana Vangelius (SRVIVRE), Sina Pour Amoor (Oakentech), Anna Dunblad (Kodcentrum) Jannike Kohinnor (Kodcentrum) Johan Lövblad (Castle Bravo) och Susanne Birgersdotter (iGotcha)
]]>1.Rachel Botsman: The case for collaborative consumption
Rachel Botsman delar sina enormt spännande reflektioner kring hur teknik har bidragit till samarbete och tillit mellan människor. Ett resultat av utvecklingen är en bubblande delningsekonomi som förändrat vårt konsumtionsbeteende.
2.Elizabeth Gilbert: Your elusive creative genius.
Författaren bakom Eat Pray Love resonerar kring kreativitet, förväntningar och hur briljanta idéer kommer till oss. Har lyssnat på detta avsnitt flera gånger och det är alltid lika inspirerande.
3.Melissa Marshall: Talk nerdy to me
Hur kan vi bli bättre på att förstå forskares arbete och hur kan forskare bli bättre på
att paketera sina idéer? Bra Ted Talk om att inte låta innovation missas i Lost in translation.
4.Niklas Laninge: Psykologifabriken
The Collectives egna inspelning med Niklas Laninge, en av grundarna av Psykologifabriken.
Samtalet med Niklas blev en ny ögonöppnare för hur vi kan skapa ett öppet klimat under brainstorming-mötet.
Syftet med The Collective är att bryta ner barriärer som samhällsklasser och fördomar som hindrar hållbara och innovativa idéer att växa fram. Alldeles för många spännande lösningar blir inte till för att vi stannar i våra homogena trygghetszoner.
Låt oss ändra på det.
The Waves We Make är ett fantastiskt forum som delar The Collectives mål att bidra till en mer inkluderande och hållbar värld. Därför är jag är så otroligt stolt över att få vara en del av detta viktiga sammanhang.
Bloggen här kommer vara en plattform för kreativa lösningar som vuxit fram ur spännande samarbeten och ur delningsekonomin. Den kommer att lyfta projekt och personer som kommer ge dig nya tankar.
/Maria Fabricius, grundare av The Collective
]]>