Okategoriserade – TRÅD

Vävningen tar plats

TRÅD — Wed, 28 Oct 2020 19:48:08 +0000

Miriam Parkman är vävare och aktuell med en egen kollektion för Indigofera. I våras släppte hon boken Att väva som är en modern handbok i vävning. Miriam är även känd i vintagekretsar för sin omisskännliga stil och näsa för 40-60-talsestetik. Vi träffade Miriam i hennes ateljé i Årsta och fick över en kopp kaffe och goda bullar höra hennes historia och tankar om hantverket.

Hur kommer det sig att du väver?

Jag har ända sedan jag var liten varit intresserad av kläder och textilt hantverk. Mamma hade en jättestor utklädningslåda som vi lekte mycket i, hon handlade mycket av de plaggen på auktion och second hand och var noga med att poängtera att de var en skandal att det bara låg där och att ingen tog hand om dem. Dessutom så vävde och stickade min farmor mycket. Jag var inte med henne på vävstugan eller så, men hon producerade mycket textil i min närhet och jag umgicks mycket med henne. Så en kan väl säga att jag har det med mig från barnsben. Jag valde programmet hantverk, mode och design med inriktning mode och skrädderi på gymnasiet men sedan gjorde jag helt andra saker i ungefär fem år innan jag började känna att det kanske är något med textil ändå. Jag visste inte vad jag skulle göra härnäst men fick nys om HV (Handarbetets vänners Skola på Djurgården i Stockholm, reds anm.). Där hittade jag helt rätt. Jag gick där 2013-2016. Jag tyckte att det var väldigt roligt och vävningen kopplade an till så mycket som jag redan gillade med 40-60-talsdesign. Jag hade till exempel mycket sparade inspirationsbilder på textil och när jag började väva förstod jag hur de var gjorda och fick jättemycket lust att göra det själv. Och sen passade det mig ganska bra med vävningens frihet. Man kan utnyttja vävningen i olika tekniker och få den att bli ganska grov och ta plats. Det passar också mig att arbeta med något som i mångas ögon på något sätt är lite passé för det är jag redan ändå.

Vad väver du och hur beskriver du ditt uttryck?

Det är en blandning av 40- till 60-talsestetik och naturen, färg och form i ett abstrakt uttryck. Jag väver mest rya och röllakan, framförallt det som kallas för slitrya, som är ett traditionellt täcke. Den blir mjuk och är inte så hårt gjord som en matta som ska klara slitage på golvet, utan är slagen mer som en filt. Tung som en matta, mjuk som en filt. Ryan med dess långa nockor – luggen – går också att variera väldigt mycket i längd. Det är ett sätt att få ull och garn att verkligen synas. Jag använder mycket begagnat garn för det håller bättre kvalitet än det som finns att köpa nu för tiden. Förr fanns det fler kvaliteter att välja på.

Vad inspirerar dig?

Jag inspireras av 40-, 50- och 60-talsestetik. Jag tittar mycket på hem-miljöer från den tidsperioden med naturmaterial som trä, glas, sten och textil. Jag kan bli inspirerad att skapa textil till sådana rum. Och sen är det resor jag gör själv. Mest inspireras jag av landskap, färger på mark och berg, klippor, skog och vatten. Särskilt vatten.

Till exempel är mitt examensarbete från HV – Högakustenryan – inspirerat av höga kusten där jag varit i hela mitt liv. Mönster och färger är tagna från naturen, som om man tittar väldigt noga på en klipphäll med lava och mossa eller som om man ligger i vattnet och tittar upp igenom ytan mot himlen. Ibland kan jag ha en känsla utan att man riktigt vet vad det är för någonting och när det är färdigt så ser jag vad det var jag inspirerades av.

Varifrån kommer ditt intresse för kläder och vintage?

Jag har alltid haft annorlunda kläder än vad andra har haft. Jag tyckte att det var roligt. Under gymnasiet började jag dansa lindyhop också. Då hade youtube kommit och man såg gamla klipp och blev så nyfiken på vad det var för någonting. Så då började jag dansa och det var en tunnel ner i nörderi. Det är över tio år sedan nu. Jag lever inte nu som jag gjorde då, du vet som en sjuttonåring kan bli. Väldigt insatt sådär utan nyanser. Det är svårt att säga exakt vad det är, men jag trivs väldigt bra med den musiken och den scenen och när jag flyttade till Stockholm direkt efter studenten så hade jag redan kompisar från den scenen.

När jag började på HV gick jag väldigt mycket upp i det och det blev så att jag valde det i stället för dansen, även om jag dansar idag också. Jag har alltid gått lite mellan scenerna och är inte strikt.

Nu kan jag vara ganska bekväm med att det jag gör är en kombination av allt. Förut kände jag att jag var tvungen att nischa mig om jag ska jobba med väv och hantverk så måste jag ha den approachen. Men nu ser jag att jag själv inte tycker att det är roligt. Jag tappar intresset direkt om någon på sociala medier bara lägger ut grejer om sitt hantverk. På min instagram får en se hela mig. Och allt jag gör går ändå ihop, på nåt vis.

Du jobbar också med projekt kopplade till kläder och mode. Berätta!

Ethel Sharp är ett litet märke som jag gör tillsammans med en sömmerska som heter Amanda som hjälpte mig att sy en jacka när jag fortfarande gick på HV. Jag gör bakstycket till jackan – en platt väv som man gör genom att plocka i stället för att skyttla eller knyta – och Amanda syr. Jackan är ett fenomen i vintagevärlden, den heter chimayo och namnet kommer från en liten by i New Mexico i USA som under 30-50 talet gjorde en jacka som var superpopulär för turister. På den tiden var det mycket så att man åkte till western och bodde på nån ranch och levde cowboyliv på skoj. Då köpte man mycket souvenirer helt enkelt. Det byggde den moderna westernstilen som jag älskar men som ju är lite på låtsas. Skillnaden från idag är att de då var hantverksmässigt producerat även om det var på låtsas. De har blivit superpopulära och väldigt dyra, vilket jag tycker är störigt så jag ville göra en egen variant. Men i svensk version i manchester efter Algotsmodell.* Det är en slags motsats till fast fashion.

Vill man beställa så gör man det på vår hemsida Ethel Sharp. Då väver jag efter kundens önskemål och så syr Amanda på beställning. Och så får man välja komplementmaterial, manchester, läder eller mocka.

Jag har också just släppt en kollektion – High Coast Collection – tillsammans med det svenska märket Indigofera som gör herrkläder. Det är en minikollektion bestående av två plädar och en liten damkollektion som i designen utgår från min arbetsvardag. När jag valde att bli egen var det inte för att stå i vävstolen varenda dag utan också för att ha tid att göra projekt som det här.

I våras släppte du din första bok, hur kommer det sig?

Ariana gick på HV samtidigt som jag. Vi har lärt oss på samma sätt, väver mycket i likadana tekniker och använder ofta samma material men får ändå helt olika resultat. Vi har olika stil och också olika ingång och filosofi till vävningen. Medan jag vill att uppsättningen ska vara så enkel som möjligt så att jag sedan kan formge och bestämma exakt vad jag vill göra under tiden jag väver, så vill Ariana göra de mest matematiskt avancerade bindningar och mönster i förväg för att sedan bara kunna väva på så att det blir klart. Det är det som är så häftigt med väv – att det finns så stor variation. Vi är väldigt olika och därför ville vi göra den här boken tillsammans. Vi hoppas att boken erbjuder nåt nytt jämfört med gamla vävböcker där det ofta är ganska strikt och inte särskilt kreativt eller konstnärligt. Med den här boken vill vi öppna upp för att vävning är fritt och att det är helt ok att tänka annorlunda. Vi skriver om allt ifrån hur du kan väva dina egna våffelhanddukar i stället för att köpa dem på H&M Home, till hur du tar din egen skiss till ett vävmönster. Det är en ny handbok i vävning som ska funka för nybörjare men också redan aktiva vävare som vill ha inspiration.

Du är en del i Studio Supersju. Vad är det?

Studio Supersju en vävgrupp som jag tillsammans med sex andra vävare startade 2016. Vi ville ge samtida vävning ett ansikte utåt. Gruppen består av Siri Pettersson, Arianna E.Funk, Vega Määttä Siltberg, Miriam Parkman, Mirjam Hemström och Ia Centerhall. Vi vill verka för vävning som nyskapande tradition och jobbar tillsammans med utställningar, pop up:er, open studios och utställningar. Vi är sju vävare med helt olika sätt att väva och med väldigt olika uttryck. Vi tänkte att om man vill ta sig någonstans så är det lättare att göra det ihop. Det visade sig väldigt fort att det ju var mycket enklare att få uppmärksamhet som grupp än som individer.

Man ser mer och mer hur textil och konsthantverk kommer tillbaka i och med hela klimatkrisen och allt som händer i världen. De som nu frågar ”Va, väver du? Men hur går det egentligen?”, de har inte hängt med. Det känns bara så givet att göra just nu.

*Algots, egentligen Algot Johansson AB, var en tillverkare och försäljare av konfektion från Borås som fanns mellan 1907 oh 1977.

Kind of – En ny sorts second handupplevelse

TRÅD — Fri, 12 Jun 2020 12:32:23 +0000

Kind of är tjänsten som varannan vecka presenterar en look som du kan beställa. Kläderna väljs noggrant ut av Malin och Maria i deras favorit-second handbutiker, tvättas, packas och levereras i ett snyggt paket. Ett nytt sätt att förnya din garderob, utan att belasta klimatet och miljön och med minimal ansträngning. En personal shopper-tjänst som vi inte sett förut, helt enkelt! Vi ställde några frågor till de båda passionerade grundarna:

Hej Kind of! Vilka är ni?

Bakom Kind of står vi, Maria Lagerman och Malin Jensen.

Maria: Jag har en bakgrund inom hållbart mode, närmast som verksamhetschef för Stockholms Stadsmissions Remake. Jag driver idag eget bolag och arbetar som konsult inom hållbar affärs- och konceptsutveckling och engagerar mig även via mitt styrelseuppdrag i föreningen Medveten konsumtion.

Malin: Jag är inredare och designer i eget bolag sedan 2003 och driver just nu bland annat Återbrukspodden. Jag har också medverkat som inredare i flertalet TV-produktioner.

Varför startar ni Kind of?

Kind of kommer från en önskan att göra hållbart mode mer tillgängligt, där fler på ett enkelt sätt kan få inspireras och uppleva det fantastiska med second handkläder. Långt från unken loppislukt, rader med osorterade kläder och med en gemensam handling för en mer hållbar värld. En drivkraft är också att vi själva älskar mode och jakten efter dessa hållbara guldkorn!

Vem tror ni kommer använda sig av Kind of?

Kind of vänder sig både till den som har stenkoll på sin egen stil och till de som gärna tar hjälp, men framför allt till den som inte har tid eller lust att rota runt i second hand-butiker men ändå vill konsumera mode på ett mer hållbart sätt. Vi tror att det kommer att vara personer som gärna vill värna klimatet men som inte orkar leta i second hand själva, eller tycker det känns svårt att hitta rätt.

Vad innebär hållbart mode för er?

Det finns flera svar på denna fråga, eftersom det finns flera aspekter att förhålla sig till och flera vägar att ta när vi vill agera hållbart kring våra garderober. En del ligger i produktionen av våra kläder, en annan i hur vi konsumerar och hur vi agerar kring de plagg vi vill ha och redan har.

En viktig del av ett hållbart mode, som vi väljer att fokusera på, handlar om plaggen som med god kvalitet, på olika sätt, skall se till att användas under så lång tid det bara är möjligt! Plagg som långsiktigt kan stanna hos en person eller cirkulera mellan många människor. Ett mode som värnar om resurserna, vet vilken påverkan som krävts vid sin produktion och inte skapar nyproduktion i onödan. Med Kind of vill vi ge fler en alternativ väg för att agera mer hållbart med sin garderob, genom att just återanvända kläder och därmed bidra till att de får ett längre liv.

Vill vill samtidigt vurma för att vi som modeälskare tar hand om och vårdar våra kläder, skor och accessoarer. Att värdera arbetet bakom och vad varje plagg har att ge. Att cirkulera och aktivera kläderna i vår kollektiva garderob och att inspireras till hållbara sätt att förnya sig på!

Hur startade ert intresse för hållbart mode?

Malin: Jag bestämde mig bara en dag i januari 2019 att nu var det slutshoppat med nya kläder och så gick jag in i en secondhand butik och bestämde att jag inte skulle gå ut tomhänt. Ut kom jag med ett bar byxor. Några dagar senare gjorde jag det igen. In rota runt tills jag hittade nåt. Då blev det två tröjor. Efter det blev jag ostoppbar. Laddade ner Tradera och blev HELT FAST. Min garderob (som innan varit mager som tusan, mycket pga att jag inte ville lägga så mycket pengar där) växte och växte och växte. När jag väl gav mig in i modesvängen kom allt bara av sig själv. Material blev intressanta, passformer, modeller, märke osv osv. Nu är jag helt hooked! Själva loppis-letandet har jag dock sysslat med hela livet, men då har det varit prylar, tyger och möbler!

Maria: Det har alltid funnits en kärlek och lust i att återanvända och se potentialen i plagg jag hittat i second hand eller på loppis. Hela livet faktiskt. Men från början hade ju detta agerande och engagemang inte rubriken ”hållbart mode”, utan handlade om kreativitet och loppisådra. När jag väl förstod att jag kunde kombinera min passion och mitt yrkesliv, så befästes denna personliga önskan om att återanvända och blev också något jag ville vara med att utveckla och forma i min profession. Det har då syftat både till att vurma för miljön, klimatet och det sociala ansvarstagandet. Tänk att vi kan göra skillnad i samhället via våra kläder!

Hur tror ni modebranschen ser ut om fem år?

Svår fråga, men vi hoppas på att det är mycket större återanvändning inom modebranschen. Där stora modeföretag har ett annat tänk när det gäller produktionsvolymer, där de på ett självklart sätt driver processer för återanvändning och redesign, tillsammans med större och mindre aktörer som redan idag har denna kunskap. De digitala alternativen och on demand kommer ha växt från idag.

Vi vill se en modebranschen som om fem år domineras av affärsmodeller som tillsammans bygger hela paletten av hållbara alternativ. Aktörerna för återanvändning av textilier och kläder behöver bli lika viktiga som de som producerar nya plagg. Vi tror på att textilåtervinningen blivit möjlig i stor skala och att vi likt andra material lämnar in textiler samtidigt som metall- och glasburkar!

Vad kännetecknar era stilar?

Malin: Ha ha! Jag fladdrar fram o tillbaka. Köper fel och så fortfarande för att jag blir kär i nåt som visar sig vara fel för just mig. Jag famlar lite, men börjar (pga mitt massiva shoppande) hitta min stil på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Så nu skulle jag väl kalla den modern (alltså inte alls vintage-stil) och ganska basic. Jag gillar raka rena linjer och assymetri!

Maria: Jag har en garderob som baseras på jeansen, skjortan och kostymbyxan. Det är en enkel färgskala och mycket enfärgat sedan 10 år tillbaka. Min stil har dock förändrats under åren och tidigare även varit en färgexplosion av vintage. Nu är jag väldigt hemma med mina utvalda modeller, material och uttryck, men visst vill jag också utmana mig själv ibland och kränger på mig något från ett klädbyte för att testa en ny look!

Vad inspirerar er?

Så mycket! Bilder av alla möjliga slag, flöden, människor på stan, färger, former och något som ger en viss feeling! Men för KIND OF så landar det i ett mood, som kläs i plagg, som blir en look.

Kind of är aktuella med sin andra look. Du hittar den här och på Instagram.

Bilder: Kind of

Tråd är tillbaka!

TRÅD — Thu, 23 Apr 2020 06:00:57 +0000

För fem år sedan startade jag Tråd fanzine för att jag ville uppmärksamma personer som driver på den hållbara utvecklingen inom mode och hantverk. Då var det i formen av ett pappersmagasin, handbundet med naturligt färgad tråd. Nu återuppstår Tråd som en blogg på The waves we make.

Tråd är en blogg om svenska makers och doers. Jag intervjuar samtida modeskapare, konstnärer, branschfolk och entreprenörer om sitt arbete, sina projekt och tankar. Vi gör nedslag i de strömningar och rörelser som främjar kreativitet, personlig stil och hållbarhet. Med mig i arbetet har jag fotograf Roger Olsson som porträtterar personerna i sitt naturliga habitat – oftast en ateljé eller ett hem.

Först ut är intervjun med Wendy Heijne som driver Studio Heijne. Lite senare i vår kommer ni bland annat få följa med till vävarna Miriam Parkman och Stefan Moberg. Min förhoppning är att få möta hantverkare, modeskapare och andra makers och doers runt om i Sverige och få dela deras historier med er.

Du kan även läsa några av de gamla artiklarna från pappersmagasinet. Lika aktuella då som nu! Möt Mike Lind, Felix och Carl från Deadwood Leather, Maria Svensson från MASKA, Under The Same Sun och Ninna Berger.

Här kan du läsa en längre intervju med mig.

Välkomna till Tråd!

Jennie