skafferi – Hosted by nature

Karantänskänslor

Hosted by nature — Mon, 23 Mar 2020 13:17:32 +0000

Förra veckan var vi förkylda, antagligen en vanlig hederlig förkylning men med hosta och då blev det en hemmavecka med allt vad det innebär. Fyra barn, alla med olika behov och framförallt krävs då någon sorts struktur för att vardagen ska flyta på. Allt från hjälp att förstå vad som händer i världen till läxhjälp, mat och mellis på fasta tider till inspiration att komma igång med lekar och pyssel. Det är inte alltid lätt och med fyra barn är det oftast någon som är missnöjd för stunden, det är vardag och en viktig insikt. Vi alla gör så gott vi kan, även barnen som förstås blir rastlösa och saknar sina vänner så det nästan gör ont.

Mitt i allt det här, går jag och känner mig otillräcklig åt alla håll. Det får vara okej, för nu. Känner att jag behöver samla kraft och energi, göra sånt som gör mig gott. Inte oroa mig för nära och kära hela tiden, kroppen behöver hitta tillbaka till ett lugn. Då vet jag att kreativitet helar mig bäst, det och ett varmt bad kan göra underverk. Så i helgen tog jag djupa andetag, hinkade kaffe, lyssnade på p4, sådde fröer och bakade mitt första surdegsbröd. Fint att jag levt och lärt känna mitt innersta, så jag hinner ställa om. Dra i handbromsen och bara vara emellanåt. Innan vardagen drar igång med sin fulla kraft. Missförstå mig inte, jag älskar vår vardag och det liv vi skapat här på vår lilla jordeplätt men ibland och just nu är det livsviktigt att hitta tillfällen att ladda batterierna inför vad än som väntar här näst.

Stor kram till dig som tittar in här

Äppelringar och pepparkakor

Hosted by nature — Tue, 23 Oct 2018 09:15:22 +0000

Helgen var en riktig karamell. Att starta morgonen med att mortla nejlika för att sedan baka pepparkakor en ledig fredag i slutet av oktober kan vara bland det mysigaste jag vet. Jag har alltid älskat julen och gärna tagit ut den i förskott för att hinna suga ut så mycket glädje och njut som det bara är möjligt. Ska all julstämning kramas ur i december känner jag mig lite snuvad på allt det mysiga jag vill hinna med, utan att för den delen behöva stressa. Men visst är det ändå märkligt hur tiden plötsligt finns där, tillsammanstid och tid för pyssel, pynt och bakning den mörkaste månaden på året.

Förra helgen var svärföräldrarna här, de hade med sig en hel påse med äpplen från deras trädgård. Gammelmormor Inger och farmor Eva hade gjort äppelkaka och äppelmos åt oss och så gjorde vi äppelringar och äppelpaj av resten. Sedan åkte vi med familjen till paradisbadet. Lyckliga ungar och lyckliga föräldrar. Det här med tillsammanstid, kanske det viktigaste i livet.

Nyponsäsong

Hosted by nature — Tue, 02 Oct 2018 14:57:21 +0000

De sista sommarveckorna gick åt till att måla huset, nu är det verkligen höst i luften och än är vi inte klara med vindskivor och fönster men det återstår att se om vi får lämna det omålat i vinter. Sakta men säkert blir det åtminstone färdigt, vårt stora röda hus. Äntligen är plastfärgen väck och vi valde ljusröd Falu rödfärg på panelen, jag fullkomligt älskar den rostiga tonen. Jag har haft migrän i dagarna två men nu börjar det lätta en aning. Min gissning är att det kommer från nacken (kan hända av all målning) så därför gick jag ut och plockade mig några nyponkvistar att koka te på. Nypon ska nämligen hjälpa mot stela leder, ett bad med bikarbonat kan också hjälpa. Nu ska jag krama om barnen som precis kommit hem, hoppas ni får en fin eftermiddag.

Odla med barn

Hosted by nature — Tue, 25 Sep 2018 06:16:49 +0000

Mina tankar kring att odla med barn är så här efter tre säsonger helt på det klara med att det aldrig blir som jag tänkt från början när vi går ut i trädgården. Ofta vill jag lära barnen olika saker, som namn på insekter och växter, vad de kan vara bra för och hur vi kan ta hand om dem på bästa sätt. De är sällan intresserade av att lyssna med det örat där och då, istället slutar det ofta med att de lär mig, hur jag inte ska göra i trädgårdslandet nästa gång som barnen är med. Men viktigast av allt är ändå att de känner sig delaktiga, trädgården är lika mycket barnens plats (om inte mer) där de nyfiket får möjlighet att utforska och inte akta sig för den.

Att gå ut i trädgården är terapi för mig. Jag känner, konstigt nog, inga krav eller stress där bland buskar och bin. Inte ens när barnen trampar i rabatter, vänder upp och ned på en fröpåse eller vattnar lite väl våldsamt med vattenkannan flängandes över späda skott. Jag tror det har med kravlösheten att göra, jag vet att det kommer växa ändå. Kanske inte allt men det mesta och vissa delar av skörden blir så maffig att en storknar. Medan andra kanske fått för lite näring eller blivit hårt åtgångna av någon insekt. Med det kravlösa kommer också estetiken, eller avsaknaden av den det vill säga.

Eftersom jag tycker odling är terapi och utan krav så är vår trädgård ovårdad och vildvuxen med minst lika mycket ogräs som ätbart för det mesta, de får liksom kriga om plats i bäddarna, lite som herren på täppan. Men om ogräset tar över alldeles för mycket så sätter jag mig i jorden, det är härligt att rensa ogräs också tänker jag, men inser snabbt att en 1,5-åring då lär sig att en visst kan dra upp allt ur landet, för så gör ju mamma. När vi väl kommer till skörden då är barnen de bästa hjälpredorna jag kunnat önska, för dra upp morötter ur jorden, plocka in tomater och äta av trädgårdens skafferi det kan de verkligen mina små älsklingar! Hur ser ni på det här med odling? Om ni har barn vore det extra intressant att höra era tankar kring mentaliteten i trädgården.

Norrländsk hällakaka

Hosted by nature — Sun, 21 Jan 2018 13:50:19 +0000

Som vi har längtat efter att ha ordning på grejerna i skafferiet, speciellt när det blir en bakdag här hemma. Äntligen står allting prydligt på sin plats och nu kan åtminstone två av barnen bara ställa sig på pallen för att nå mjöl eller ägg utan att behöva hjälp. Förra året hade vi som nyårslöfte att baka allt bröd förutom knäckebröd och det har vi klarat för det mesta, någon brödpåse har absolut slunkit med hem från affären men nu när vi väl satt bakning i rutin så fungerar det förträffligt bra måste jag säga. Dessutom blir det en mysig stund då vi åstadkommer någonting tillsammans.
Våra fantastiska hjälpredor. Men nu har de precis åkt iväg med pappan för att åka skridskor innan det hinner mörkna. De fick med sig både nybakat bröd och varm choklad. Jag och lillebror stannar hemma, läser bok, kurar i soffan och kurerar oss. Vi bakade bröd och åt lunch samtidigt. Lillebror är febrig men ville förstås vara med på ett hörn ändå och kämpade på tappert i en timme.

Brödet blev toppen, allt som behövs är en klick smör och de ska förstås helst ätas ljumma. Recept hittar ni här.

Skafferibygget 2.0

Hosted by nature — Sat, 13 Jan 2018 18:25:05 +0000

Vi har haft en riktigt härlig lördag med målning av hyllorna i skafferiet och sedan 30-årskalas hos min älskade kusin Anna.

Äntligen börjar skafferiet likna ett skafferi invändigt istället för byggförråd. Som vi längtat efter att få börja ställa i ordning och ha en fungerande lösning för torrvaror, sylt och saft, ägg och potatis. Den känslan!

Nu kliar det i odlingsfingrarna så vi får någonting att fylla skafferiet med till hösten och jag känner mig så inspirerad. Det blir nog att pilla ner några första frön för säsongen redan imorgon!

Fin lördagkväll till er

Kalasdagar och ny energi

Hosted by nature — Mon, 20 Mar 2017 08:47:06 +0000

I veckan har vi firat en nybliven sexåring, så stort! Att jag har varit mamma så länge och nu får hålla en liten bebis nära nära igen. Det är jag så obeskrivligt tacksam för. Jag var 22 när jag fick Alma och blev kallad för ung mamma och många förutsatte att den graviditeten var oplanerad, till och med oönskad, eftersom jag var så ”ung”. För mig var det väldigt förvånande eftersom jag inte på något sätt kände mig som en ung mamma utan hade längtat efter att bilda en egen familj så länge jag kan minnas. Alla har vi olika drömmar och min var just det här. Ett kärleksfullt hem med många barn.

Vi har haft besök av halva släkten och fina vänner, i lördags var vi ute i solen hela dagen. Grillade till lunch och barnen byggde igloos eftersom snön var så där perfekt att skära block ur. Det har varit lite väl trevligt eftersom gästerna inte hamnat på bild men det är också så jag gillar att ha det. När vi umgås så umgås vi istället för att titta på varandra genom en skärm. I går stod jag ute i solen och skrubbade rent en dörr som vi hittat på loppis och nu ska här reglas upp för ett ordentligt skafferi, det hör liksom ett lantkök till.

Här ska vi också sätta in en dörr, vi hittade dubbeldörren ute i ladan förra året och igår dök karmen upp där ute i oredan också. Så fantastiskt att hitta fynd på sin egen gård och att återställa husets originaldetaljer känns så fint på någe vis!

Alla årstider har verkligen sin charm och jag njuter av alla på sitt sätt men är det någon tid som jag verkligen älskar är det vårvintern, den är så fylld av hopp och energi!