svenskahem – Hosted by nature

Han kom med snön

Hosted by nature — Mon, 02 Dec 2019 13:34:10 +0000

Jag låter bilderna tala för sig själva. Vi är så tacksamma att han äntligen är här, lilla Abbe. Förlossningen var så fin, vill gärna berätta om den och en ovisshet som vi haft med oss hela graviditeten men just nu känner jag bara för att stanna i bubblan ett bra tag till. Inte lägga energi på något annat än att vara här och nu. Vi har haft en fantastisk adventshelg med närmaste familjen på brunch här hos oss i går, det var julmarknad i byn och sedan gymnastikuppvisning för T som avslutning på en otroligt mysig dag.

Tack för alla lyckönskningar och för att ni fortsätter titta in här hoppas ni en fortsatt mjuk vecka!

Sommarlovets melodi

Hosted by nature — Sun, 23 Jun 2019 08:16:15 +0000

Dofterna den här tiden på året, de avlöser varandra och får flytta in i omgångar, min man blir galen på alla grenar överallt. Men för mig är det livsnjutning i den enklaste form, så jag kan inte låta bli.

Vi kokade saft på syrenens sista blommor i veckan, barnen plockade och rensade helt själva, sedan hjälpte jag till med saftmajan.

Matilda var också här i veckan och vi fotade för ett projekt som vi ser så mycket framemot! De två yngsta barnen var hemma och hjälpte förstås till att provsmaka rabarberpajen vi bakat. Kardemumma, kanel och rabarber är en fullkomligt underbar kombination, och vilka rabarber sen! De hade Matilda plockat hos sin granne.

Midsommarafton firades i stugan med familj och nära vänner. Det var precis lagom utan stress. I dag ska vi åka iväg på fotbollssammandrag och äntligen plantera ner lite pluggar i våra odlingsbäddar! Ha en fin dag kära ni!

Ljusa nätter

Hosted by nature — Mon, 10 Jun 2019 05:32:56 +0000

Just nu är det magiskt att vara mamma åt den här lilla nyfikna, fina och varma lilla 2,5-åringen. Den här tiden är så underbar! Att få uppleva sommaren genom hans ögon, nu när allting är nytt och spännande, följa hur han hittar det stora i det lilla och roar sig i timmar ute på gården med vattenlek och smågrus. Fascineras av fjärilar och klappar på hönor, jag kan riktigt se hur han njuter. Sedan somnar han gott efter alla nya intryck. Snart kommer väl 3-årstrotsen som ett brev på posten så vi passar på att njuta här och nu.

Viktiga stunder, när lillebror somnat tidigt och vi får äta nybakt bröd, dricka te och spela några omgångar vändtia tillsammans. Vi har börjat med det nu på sistone, att sitta ner alla fyra och äta kvällsfikat ihop. Då hinner vi prata och varva ned en stund innan läggdags. Här om kvällen gjorde A och T eget te på svarta vinbärsblad och rabarber, de blev alldeles uppspelta och plötsligt så rika, jag förstår precis hur de kände sig! Känslan av att kunna skapa någonting användbart ur det vi redan har. Någonting som kanske inte tycks så självklart i dagens samhälle där konsumtion ofta är första tanken när någonting saknas hemma.

Daggkåpor och grusgångar

Hosted by nature — Tue, 28 May 2019 10:39:38 +0000

Tänk, jag minns första gången jag såg en daggkåpa (de var inte så vanliga här i norr). Jag var 6 år och vi hade åkt på tältsemester genom Sverige, jag och min familj. En fuktig morgon efter en natt av hällregn med droppar genom tältduken vaknade jag och pappa tidigt. Vi gick ut på en promenad runt platsen där vi valt att slå läger och jag kommer i håg hur han pekade på daggkåpans krusiga blad, han förklarade att daggkåpor minsann är naturens egna små vattenglas åt både insekter och djur.

Vi håller på att måla vår fasad men en dag som denna får det ligga lite på paus. Dessutom fortsätter vi skyffla tonvis med grus. Det har legat grus på vår tomt innan men nu var det mer eller mindre igenväxt med gräs och tuvor. Gruskornen var dessutom så nedtryckta i marken på sina håll att det mer såg ut som stora lerkakor. Det syns tydligt var grusgångarna legat förr så vi tänker återställa den tidigare gårdsplanen så som den såg ut när huset agerade lanthandel.

I dag har jag och min man jobbat hemifrån på förmiddagen och trots att vi inte direkt hinner prata är det ändå fint att sitta jämte varandra och jobba med sitt. Fylla på den andres kopp med rykande varmt kaffe och kramas en extra gång.

Nu ska jag återvända till jobbet. I dag redigerar jag film och bilder i rasande tempo. För om jag hinner tänkte jag dessutom fortsätta skriva på min föreläsning. Att hålla föreläsningar är någonting jag velat göra länge men jag har tidigare aldrig riktigt landat i vilket ämne det i så fall skulle vara. Nu är det självklart var min passion ligger och hur jag kan ta mig an det i föreläsningsformat så nu känner jag mig otroligt inspirerad och då är det bäst att passa på tänker jag! Vad skulle ni vilja höra om?

Ha en fin dag kära ni!

Stress är en världslig sak

Hosted by nature — Mon, 27 May 2019 07:15:14 +0000

Förra veckan hade vi finbesök av Lina och Mari som kom hit för att fota reportage. Jag har fått så många förfrågningar om det att jag tappat räkningen men har hela tiden tänkt att om någon ska få ta sig an vårt något (läs: extremt) ofärdiga hem med projekt som pågår i vart och vartannat hörn så är det definitivt dem!

Jag blir alltid så lamslagen när det är något stort på gång. Blir absolut inte stressad eller hysteriskt städ-manisk. Snarare paralyserad och världsfrånvänd. Yta är för mig så oviktigt på många plan, ändå är jag estetiskt lagd och älskar allt det vackra, svårt att få ekvationen att gå ihop men den gör det ändå på något vänster. Så istället för att städa gick jag ut och påtade i trädgården, pysslade om växter, plockade nässlor, målade ett gäng trädgårdsmöbler och beställde hem 16 ton grus, det kändes rimligt! Kanske är det helt orimligt för en annan. Här reser två fantastiskt kreativa personer genom halva Sverige för att föreviga vårt hem och jag blir lamslagen. Så dumt å ena sidan, men samtidigt behöver jag inte återhämta mig efteråt. Nära noll stresspåslag, fick be om ursäkt för diverse grushögar och annat men vad gör väl det. Vi hade några fantastiskt fina dagar ihop och hann till och med gå ut och käka middag ihop, dela erfarenheter och prata om livet i både stort och smått! Sedan visste jag hela tiden att de trots allt skulle lyckas finna det vackra mellan dammtussamlingar och tvätthögar. Sista dagen bjöd jag på focaccia till lunch och vi hann snicksnacka lite mer mellan jobb och kaffetårar. Så värdefullt!

Ha en fin vecka kära ni! Snart sommar!

Förstamajregn

Hosted by nature — Wed, 01 May 2019 10:12:11 +0000

Som jag älskar majregn, dofterna ger så mycket livslust och trädgården behöver det lika mycket som jag. De enda som inte uppskattar regnet är nog hönsen som hellre håller sig inne i hönsgården under tak. I dag åt vi frukost i tre timmar, satt vid köksbordet och drömde oss bort, planerade trädgård och drack åtskilliga koppar kaffe. Sedan gick jag ut till hönorna och hämtade ägg till lunchpannkakorna och passade på att fota lite på vår gård. Det är så sällan jag visar hur vi har det ute, trots att vi spenderar mycket tid där. I dag ska jag bara skola om gräslök på sin höjd, om jag orkar.

Adventsfint med fågelfrö

Hosted by nature — Mon, 03 Dec 2018 14:50:19 +0000

Den här veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vi skulle avsluta ett jobb som vi gjort men jag fick akut ont i magen i tisdags kväll och fick åka in till sjukhuset. Jag hade smärtor som om jag skulle föda och tänkte de värsta av tankar. Det visade sig vara blindtarmen (tack och lov) men ont gjorde det! Jag blev opererad och kvar på sjukhuset över natten. Ni ska veta att det var skönt att få lämna salen och återvända till det normala. Vardag är bra fint ändå, trots rusk och evinnerligt mörker ska ni veta! På vägen hem gick jag förbi på jobbet och kollade till min kära kollega. Dagen efter gjorde vi det mesta som var kvar och hann klart med jobbet i tid före lunch på fredag.

I helgen har jag bara bakat pepparkakor och slagit in några adventsgåvor till mina små. I lördags satt vi i tjejernas rum och spelade sällskapsspel hela dagen, vi påbörjade ett 1000-bitars-pussel, pratade länge om allting vi kunde komma på, kanske eftersom vi på något sätt blivit medvetna om det värdefulla i att höra varandra, så viktig stund. I går firade vi in juletiden med mina föräldrar och hälften av alla grannbarn i byn. Nu känner jag mig omåttligt tacksam att jag fick komma hem till det och utan någonting värre än ett ärr eller tre.

Kakburken är full

Hosted by nature — Thu, 22 Nov 2018 10:29:37 +0000

Kakburken är full, de flesta har prylar så det räcker och blir över i detta land men mycket vill ha mer och visst är det så. Men vad är det alla vill ha mer av? Jag kan förstå känslan av välbefinnande när man får unna sig någonting, även det estetiska att få till ett rum och köpa den där sista saken som är pricken över i. Men är det ändå inte så att shopping som inte baseras på behov utan strävan efter lycka eller strävan efter någonting annat aldrig ger en något långvarigt välbefinnande? Jag handlar mycket på loppis men det är egentligen samma sak där, lyckan finner vi någon annanstans. Black week är varken problemet eller white monday lösningen så länge konsumtionsmönstret ser ut som det gör idag, tyvärr.

Vi har en sunny thursday och fokuserar på att vara här och nu. Min lilla sjukling har haft 40 graders feber i snart en vecka med krupp och förkylningsastma till råga på allt. Så jag är glad att han orkar leka en stund idag. Nu ska vi stuva i oss makaroner innan lillebror får vila i sängen en stund. Hoppas ni får en fortsatt fin dag!

Regnbågar och stjärnäpplen

Hosted by nature — Wed, 24 Oct 2018 06:54:51 +0000

Igår skickade jag iväg några logotyper till kunder men hann också reflektera kring livet, kanske är det fullmånen som spökar eller så är det att jag passerat 30.

Pratar ni (som är föräldrar) med barnen om hur ni tycker att vi ska vara mot varandra? Jag har insett att jag har en väldigt kristen grundinställning, trots att jag idag sällan eller aldrig går till kyrkan eller för den delen kallar mig troende går jag hand i hand med deras grundinställning kring hur vi ska behandla och bemöta varandra.

Själva sammanhanget, kyrkan, där olika generationer kan mötas på neutral mark, en plats där värderingar värdesätts, men där man också bara får vara. Tända ett ljus, tala tyst och finna ro. Att äta, fika och sjunga tillsammans i en stor grupp, där barnen har lika stor plats som de vuxna i rummet. Jag upplever att det mer och mer har försvunnit ur vårt samhälle och ersatts, mot vad? Egentid? Skärmtid?

Vad hände med flocken? Det är synd att det inte finns mer utrymme för tid tillsammans i grupp. Utanför skola, lag och arbetet. Tron på någonting större och någonting betydligt viktigare än jaget, kan nog också vara sunt emellanåt. Framförallt behöver vi, i min mening, få utrymme att dela våra innersta tankar men det måste också finnas plats (undan telefoner) för dem att tas emot. Att känna sig hörd. Verkliga möten. Värme och beröring, ja det är också någonting alldeles vitalt för vår överlevnad. Kramar och samtal om stort som smått. Nära relationer, traditioner och kontinuitet. Min stora bullriga släkt är varm men också utmanande, vi ifrågasätter och diskuterar precis allting. För mig är det fullkomligt livsviktigt att ha det trygga rummet. Hur ser era sammanhang ut? Har ni ett kollektiv eller någon annan konstellation där även barnen får ta plats?

Jag har länge tänkt att vi skulle ha ett matlag där förhoppningen är att vi kan ge barnen en sådan plats, som återkommer varje vecka likt ett tryggt mantra. Hoppas ni får en fin dag pyntad av regnbågar och strösslad med långa diskussioner om äppelstjärnor eller annat viktigt.

Äppelringar och pepparkakor

Hosted by nature — Tue, 23 Oct 2018 09:15:22 +0000

Helgen var en riktig karamell. Att starta morgonen med att mortla nejlika för att sedan baka pepparkakor en ledig fredag i slutet av oktober kan vara bland det mysigaste jag vet. Jag har alltid älskat julen och gärna tagit ut den i förskott för att hinna suga ut så mycket glädje och njut som det bara är möjligt. Ska all julstämning kramas ur i december känner jag mig lite snuvad på allt det mysiga jag vill hinna med, utan att för den delen behöva stressa. Men visst är det ändå märkligt hur tiden plötsligt finns där, tillsammanstid och tid för pyssel, pynt och bakning den mörkaste månaden på året.

Förra helgen var svärföräldrarna här, de hade med sig en hel påse med äpplen från deras trädgård. Gammelmormor Inger och farmor Eva hade gjort äppelkaka och äppelmos åt oss och så gjorde vi äppelringar och äppelpaj av resten. Sedan åkte vi med familjen till paradisbadet. Lyckliga ungar och lyckliga föräldrar. Det här med tillsammanstid, kanske det viktigaste i livet.