Igår hittade jag årets första vårbrodd! Anthoxantum odoratum heter det på latin. Vårbrodd är ett slags gräs som en kan hitta lite överallt i öppen mark. Det som framför allt kännetecknar det här gräset är dess doft. Det doftar helt fantastiskt gott! Som kola! Arten kallas ibland också kolagräs. Om en är osäker så kan en smaka, det smakar nämligen lika gott som det doftar. Som kola, vanilj, kanel och bittermandel på samma gång. Doften och smaken kommer av en organisk förening som heter kumarin. Samma ämne ger också kanel dess karakteristiska, lite runda, smak. I stora mängder är kumarin giftigt, men det krävs att en sätter i sig väääldigt mycket gräs för att en ska bli sjuk.

Jag hittade gräset i en beteshage i Uppland, men har tidigare bl.a. funnit det vid en vägkant mitt i Kista. Det växer i tuvor och bladen är ljust gröna. En utförlig beskrivning av arten finns på Virtuella floran. Så här ser vårbrodd ut när det blommar.

I alla fall. Glad i hågen över mitt fynd gick jag hem och slängde ihop lite fredagsglass. Jag överdriver inte när jag säger att resultatet blev över förväntan! Det var på riktigt den godaste glassen jag har ätit på evigheter! Nu måste alla plocka vårbrodd och äta vårbroddsglass! Det är så himla gott och alla kommer att bli så himla tjocka!

Vårbroddsglass (6 portioner)

2 dl mjölk

3 dl vispgrädde

¾ dl strösocker

2 ägg

2-3 strån vårbrodd

Koka upp mjölken tillsammans med gräset. Ställ kastrullen åt sidan och låt gräset dra i den varma mjölken i ca 15 minuter. Sila bort gräset och rör ner socker och ägg i mjölken. Sjud blandningen under omrörning tills den tjocknar (den ska vara ungefär som fil). Kyl snabbt ned kastrullen, vattenbad funkar utmärkt. Rör hela tiden om så att inte krämen skär sig. Ställ in krämen i kylen när den är ljummen och låt kallna helt. Vispa grädden och rör ner i den kalla krämen. Häll innehållet i en form och ställ i frysen ca 5 timmar. Rör om då och då för att förhindra att iskristaller bildas. Servera som den är eller med syrliga bär!