Naturlig färgning med Lundin

Idag innehåller de flesta av våra textilier en allt för hög mängd farliga kemikalier som påverkar både människor och natur negativt. Jag träffar Lina Sofia Lundin, konstnär och pedagog, som arbetar med naturlig färgning. Ett arbete som tagit henne på resor i både Europa och Asien. När Lina Sofia Lundin tog examen från Textil konst skrev hon Färgmanifestet – The Expanded Field of Composting. För arbetet blev hon nominerad till vinnare i Svanens konsttävling Nordic Art Insight på temat hållbar konsumtion.  När vi ses när det är det en solig oktobereftermiddag på Djurgården och dags för vernissage av Lundins utställning “Permanent Investigations” .

_CHR6763_001_crop

Vad är naturlig färgning?

Det handlar om att färga in textil med färgämnen från blast, kärnor, avkok, rostiga föremål, nytto- och färgväxter. För mig innebär det att särskilt undersöka närmiljön och använda de färgämnen som jag lätt kan plocka eller odla själv. Alla våra färger idag framställs av petrolium som råvara så därför är det så viktigt att se hur vi kan arbeta förnyelsebart. Det handlar också om att välja bort den konventionella färgningen som innehåller mängder med hormonstörande och cancerframkallande kemikalier, förlänga färgtiderna och arbeta i ett lågsammare tempo.

Vilket material gillar du att jobba med?

Jag arbetar allra helst med naturmaterial som hampa och lin som vi faktiskt kan odla här i Sverige. Ull är också ett fantastiskt bra material som vi idag generellt är dåliga på att ta hand om och slänger i stor utsträckning. Sedan gillar jag också att arbeta med gamla bomullslakan, som hotellbranschen sorterat ut för att de har fläckar eller är lite trasiga.


Kan man tvätta plagg som färgats naturligt? Eller blir det mer konst än bruks?

Att naturlig färg sitter dåligt är en gammal föreställning som gjort att vi helt vänt bort blicken från något som är fullt av möjligheter. Det finns såklart ett visst mått av sanning i den men också en hel del felaktigheter och okunskap. Vissa naturliga färgämnen fäster ganska dåligt, är mycket känsliga för ljus, värme och pH-förändringar. Men det finns även färgämnen som har hög hållfasthet – som krapprot, indigo, koschenill och vau. Eller varför inte de mer lokala som vejde, renfana, vitmåra, björk. Dyker vi dessutom ner i kompostpåsen så finns några riktigt bra där med – till exempel avocado, granatäpple och lökskal.

Jag tvättar de flesta av mina plagg för hand med en pH-neutral tvål även om fler av dem faktiskt tål maskintvätt. Men generellt så tvättar vi alldeles för ofta och med alldeles för starka medel. Många gånger går det faktiskt att bara att tvätta där det är en fläck eller vädra ett plagg. Svettlukt kan gå bort genom att skölja, vädra eller ånga. Väljer vi istället lin och hampa framför bomull så kommer plagget också att hålla sig renare längre. Den sistnämnda fibern är nämligen formad som en liten böj, vilket gör att den samlar upp smuts väldigt enkelt, medan hampa och lin har en rak och lite halare yta. Samma gäller ull, som har en inbyggd självrenande funktion som sköts automatiskt när den vädras.

Sedan tycker jag också att det handlar om priorieringar och val – kanske gör det inget att det gula gurkmejafärgade plagget måste färgas om efter en tids användning när det handlar om att välja bort hormonstörande och cancerframkallande kemikalier som används inom den konventionella färgningen.

Så jag skulle säga ja till bruks, att vi bör lära oss mer om kemin bakom dessa färgämnen så vi kan dra nytta av dess egenskaper. Men även förändra synen på vad ”bruks” innebär.

Vilken är din favorit (gröda/mat) att färga med?

Jag gillar flera lokala växter, men just nu arbetar jag med den färgskalan som går att få från ekollon. Sedan odlar jag både krapp och vejde. Från matavfallet är jag väldigt förtjust i avocadokärnor!

Foto: Helena Johnzon Dahl
Foto: Helena Johnzon Dahl

Finns det ngn gröda eller annat som du inte hunnit men vill prova att färga med, och vad i så fall?

Det finns massor jag inte hunnit prova! Alla platser har sin egna flora och skiljer sig mellan länder och världsdelar.

När väcktes ditt intresse för hållbarhet?

Oj det vet jag inte riktigt, men det ena har nog ledit till det andra. Jag är uppvuxen på en liten gård på landet och det har självklart satt sina spår. Men jag gjorde i alla fall slag i saken och sökte in till en slöjdutbildning för att lära mig mer om naturmaterial, miljövänligare processer och hantverk för drygt 10 år sedan. Sedan dess har jag utbilat mig inom textil, konst, pedagogik, schysst produktion och grundat sveriges första klädbibliotek. Miljö-, kemikaliefrågor och intresset för att minskad konsumtion har varit med mig längs med hela den resan.

_CHR6511_001

Du har hunnit med en lång rad solo- och grupputställningar, och nu “Permanent Investigations”. Berätta om utställningen.

Den handlade om ett platspecifikt arbete kring färg, textilt hantverk, historia och framtid. Likt permakulturens designmetod inventerar jag den plats jag nu befinner mig på för att förstå mig på växter och samspelet i naturen. I dagsläget dokumenterar jag växter och potentiella arbetsmaterial.  Men det handlar också om att lära sig och samla in den kunskap som finns i området där jag befinner mig och själv samspela med omgivningen. Därför blir mina arbeten ofta aktiva och relationella. På utställningen visade jag bland att en del färgstudier jag arbetat med på slutet samt den första delen av arbetet Seed to garment – Linum Usitatissimum där jag odlar mig en egen linåker för att kunna ta fram mitt egna textila material till en uppsättning kläder. Det visades i en installation och i en video som hela tiden blir längre ju mer projektet löper framåt.

_CHR6755_001_crop_nummer2

Varför är det så viktigt för dig att göra egna kläder av lin?

Det handlar om att ta kontroll över en hel arbetsprocess. Jag ställer mig frågan om jag kan skapa mitt egna material och göra mig oberoende en konventionell textilindustri? Hur får jag kunskapen om en nästan glömd teknik? Vad händer i mig och i min omgivning när jag lär mig och genomför de olika arbetsmomenten? I Sverige har vi sedan långt tillbaka odlat just lin, som växter fint i vårt kalla klimat, men sedan 60-talet så har kunskaperna sakta försvunnit. I ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att fånga upp dem, förstå och lära oss om en framställning som har en mycket mer miljövänlig process än bomull. Och vem vet, dessa kunskaper kan ju komma till användning när vi minst anar!

Har du någon drömutställning?

Mina drömmar handlar mycket om att uforska reella förändringsprocesser och jag hoppas i det långsiktiga även kunna bilda opinion. Därför drömmer jag om fler plattformar för mer aktivitetsbaserad konst som rör ekologi och socialt engagerade konst.

_CHR6723_001

Till sist, vad händer under 2016?

Jag arbetar vidare med min färgstudie och linprojekt som kräver mycket tid och fysiskt arbete. Materialet som skapas kommer också att formas till en utställning. Sedan kommer jag också att ha en del kurser för den som både vill lära sig grunderna och fördjupa sig inom naturfärgning!

Text: Helena Johnzon Dahl
Foto: Christian Åslund

Kolla in två spännande kurser här:
Helgkurs, Fiberspace, Stockholm 2 – 3 april  Mer info och anmälan
Sommarkurs 60 tim, Handarbetets vänner, Stockholm 13 – 23 juni  Mer info och anmälan
Helgkurs Sätergläntan, Insjön, 27-28 maj. Mer info och anmälan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *