I veckan har vi firat en nybliven sexåring, så stort! Att jag har varit mamma så länge och nu får hålla en liten bebis nära nära igen. Det är jag så obeskrivligt tacksam för. Jag var 22 när jag fick Alma och blev kallad för ung mamma och många förutsatte att den graviditeten var oplanerad, till och med oönskad, eftersom jag var så ”ung”. För mig var det väldigt förvånande eftersom jag inte på något sätt kände mig som en ung mamma utan hade längtat efter att bilda en egen familj så länge jag kan minnas. Alla har vi olika drömmar och min var just det här. Ett kärleksfullt hem med många barn.

Vi har haft besök av halva släkten och fina vänner, i lördags var vi ute i solen hela dagen. Grillade till lunch och barnen byggde igloos eftersom snön var så där perfekt att skära block ur. Det har varit lite väl trevligt eftersom gästerna inte hamnat på bild men det är också så jag gillar att ha det. När vi umgås så umgås vi istället för att titta på varandra genom en skärm. I går stod jag ute i solen och skrubbade rent en dörr som vi hittat på loppis och nu ska här reglas upp för ett ordentligt skafferi, det hör liksom ett lantkök till.

Här ska vi också sätta in en dörr, vi hittade dubbeldörren ute i ladan förra året och igår dök karmen upp där ute i oredan också. Så fantastiskt att hitta fynd på sin egen gård och att återställa husets originaldetaljer känns så fint på någe vis!

Alla årstider har verkligen sin charm och jag njuter av alla på sitt sätt men är det någon tid som jag verkligen älskar är det vårvintern, den är så fylld av hopp och energi!