Vi är samlare, fyller skåp, lägger saker på hög. Vi har ett skåp med burkar, ett sådant där innehållet i skåpet måste balanseras på höjden och puttas in för att luckorna ska hinna smälla igen innan allt rasar ut. Okej. Det här inlägget skulle kunna bli kilometerlångt men kontentan är ändå densamma. Det här med att spara, återanvända, hitta nya användningsområden för saker och att inte köpa nytt. Så som våra far och morföräldrar gjorde. De tog tillvara på allt. Det är nog inte så dumt ändå. Hur självförsörjande kan man bli om man prylbantar, tänker jag rent krasst. Tror nog det blir svårt. I dag svängde jag ihop en tvål, trollade med knäna av sådant jag hade hemma och njöt. För nu har jag en hel tårta med tvål, som dessutom doftar jul och alla ingredienserna hade jag hemma. Plockade in de sista violerna och några äpplen från marken, tog fram ringblomsoljan ur skafferiet, den som jag visst hade gjort förra året men glömt bort. Hittade nejlikor och kanel i en burk som jag mortlade lite slarvigt. Sånt som gör att jag känner mig rik och förnuftig. Städade absolut ingenting idag utan gjorde det motsatta och några fullt rimliga saker som att jobba och koka ihop en tvål. Ta hand om er!
Så tänkvärt! Jag känner vissa dagar att vårt hem och våra dagar består av ett ständigt flöde av saker som ska förflyttas till rätt plats men så är väl livet med små barn. Samtidigt kan jag inte göra mig av med ”bra att ha”-grejer men behöver ett bättre system för saker som inte används just nu. Tvålen ser förresten superhärlig ut, du vill inte dela med dig av receptet?