Ni vet det här med ens inre låga, det den flammar för är ofta rätt väg att gå. Jag har nog alltid varit passionsstyrd och gjort det jag velat, det som känns rätt för oss just för stunden. När jag var 21 år blev jag gravid med Alma. Filip hade uttryckt att han ville bli en ung pappa redan när vi träffades och jag hade samma dröm om barn. Därför tog det inte lång tid innan det blev verklighet. Vi båda pluggade och kände att det här var helt rätt för oss, medan samhället kanske inte riktigt kunde hålla med. Jag minns hur mina klasskamrater tyckte att jag inte hade hunnit leva än, hur de förskräckt försökte övertala mig om att jag inte var redo att viga mitt barn åt en annan människa. Samtidigt hade jag en klasskamrat som inte ville ha barn, någonsin. Då var hon 30 år och jag minns hur samma klasskamrater uttryckte sin förskräckelse över hur hon kunde välja bort någonting så fantastiskt som barn. Minns hur våra blickar möttes och hur vi förstod varandra fullt ut. Det handlar inte om vad samhällets normer vill att vi ska välja. Vi var båda fria att välja vår väg genom livet och kunde därför respektera den andra lika fullt.

Jag och Filip har alltid drömt tillsammans, haft stora ambitioner för oss och vårt liv. Många gånger är det bara drömmar, som förblir just det men det finns en tjusning i det också. Drömmar är fria och obegränsade, i drömmen kan vi ta ut svängarna och tänka större än vad som ligger oss närmast till hands. Vissa gånger riktas ambitionen åt annat håll, men någonting vi alltid velat göra är att bygga upp någonting som vi båda brinner för gemensamt och på så sätt skapa mer tid för varandra. Huset har varit ett gemensamt projekt i flera år nu men ju längre vi hållit på inomhus desto större har längtan blivit att spendera mer tid ute i trädgården.

För oss är trädgården lika mycket hemma som vardagsrum och kök. I trädgården finner vi ro, familjetiden är självklar och vi försöker skapa en så trivsam och lättskött trädgård som möjligt. Vi vill att trädgården ska spegla oss som lever där.

Just nu håller jag på att utbilda mig till certifierad Permakulturdesigner. Efter det ska vi bygga vidare på en dröm vi haft i flera år, det är lite hemligt än så länge men till hösten drar vi igång! Jag ser så mycket framemot det men för nu ikväll ska jag åtminstone gå ut och titta till alla frösådder som står i växthuset och trängs. Förresten, innan jag går ut vill jag bara dela med mig av min allra käraste hemlighet! Vi väntar barn nummer fyra, jag grät stora krokodiltårar av lycka när jag såg plusset. En onge till som jag ska få bära, pussa godnatt och hålla nära genom livet. Det mest värdefulla som finns, för mig. Medan andra kanske kan tycka det är en unge för mycket, eller kommer med kommentarer som om vi råkat trilla dit igen. Allas upplevelser är olika, allas drömmar skiljer sig åt och för oss är en stor bullrig familj precis vad vi önskar och vill lägga tiden på, livet ut.

Ha en fin dag kära ni och kom ihåg att följa din inre glöd!