Daggkåpor och grusgångar

Tänk, jag minns första gången jag såg en daggkåpa (de var inte så vanliga här i norr). Jag var 6 år och vi hade åkt på tältsemester genom Sverige, jag och min familj. En fuktig morgon efter en natt av hällregn med droppar genom tältduken vaknade jag och pappa tidigt. Vi gick ut på en promenad runt platsen där vi valt att slå läger och jag kommer i håg hur han pekade på daggkåpans krusiga blad, han förklarade att daggkåpor minsann är naturens egna små vattenglas åt både insekter och djur.

Vi håller på att måla vår fasad men en dag som denna får det ligga lite på paus. Dessutom fortsätter vi skyffla tonvis med grus. Det har legat grus på vår tomt innan men nu var det mer eller mindre igenväxt med gräs och tuvor. Gruskornen var dessutom så nedtryckta i marken på sina håll att det mer såg ut som stora lerkakor. Det syns tydligt var grusgångarna legat förr så vi tänker återställa den tidigare gårdsplanen så som den såg ut när huset agerade lanthandel.

I dag har jag och min man jobbat hemifrån på förmiddagen och trots att vi inte direkt hinner prata är det ändå fint att sitta jämte varandra och jobba med sitt. Fylla på den andres kopp med rykande varmt kaffe och kramas en extra gång.

Nu ska jag återvända till jobbet. I dag redigerar jag film och bilder i rasande tempo. För om jag hinner tänkte jag dessutom fortsätta skriva på min föreläsning. Att hålla föreläsningar är någonting jag velat göra länge men jag har tidigare aldrig riktigt landat i vilket ämne det i så fall skulle vara. Nu är det självklart var min passion ligger och hur jag kan ta mig an det i föreläsningsformat så nu känner jag mig otroligt inspirerad och då är det bäst att passa på tänker jag! Vad skulle ni vilja höra om?

Ha en fin dag kära ni!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *