En helg i naturen

Finns det något bättre än att med jämna mellanrum fly stadens stress och ge sig ut i skogen? Inte om du frågar mig. I helgen packade vi våra vandringsryggsäckar med proviant, stormkök, vatten, tält och sovsäckar och gav oss iväg. När vi lämnade lägenheten stod solen redan högt på himlen och ett lager kläder var tillräckligt för att inte frysa. Men även om solen värmde skönt kändes höstkylan tydligt i luften och vi var mer än nöjda att vi var på väg ut. Kanske var det sista chansen för i år?

Knappt två timmar senare klev vi av en buss och kände doften av skog, öppna landskap och bondgårdar. Med ryggsäckarna på ryggen började vi vandra. Vår tur började på idylliska grusvägar och till en början gick vi i ganska så rask takt. Efter ett par kilometer vek vi av in i skogen och på smala stigar fortsatte vi gå. Runt omkring oss bredde ljungen ut sig i en rosalila färgton och tystnaden som omgav oss var slående. Inte ett ljud förutom några enstaka fåglar som kvittrade och så vindens susande i träden. Sådär fortsatte vi i några timmar tills våra magar började protestera. Vi hade ju trots allt inte ätit något sedan frukost och det var flera timmar sedan. Vi hittade en öppen plats där vi packade upp Trangiaköket men eftersom det var så blåsigt hade vi rätt svårt att få igång någon eld. Hur som helst, en stund senare kunde vi njuta av pulvermos (perfekt vandringsmat) och kikärtor.

_DSC0116-001

_DSC0268-001

_DSC0079-2
_DSC0099-001
_DSC0130-001
Mätta och belåtna fortsatte vi vandra. Vi gick längs smala skogsstigar, på öde landsvägar, bland klippor och berg och på fina grusvägar. Med 15 kg packning på ryggen blir allt ganska jobbigt och efter några timmars vandring började våra fötter ömma och energin började sina. Vilopauserna kom allt tätare men vi hade fortfarande en bit kvar att gå innan vi var framme vid vår tilltänkta lägerplats. Så vi fortsatte. Och fortsatte. De sista 2 kilometrarna kändes evighetslånga men till slut började den täta skogen att glesna och efter en stund kunde vi skymta en liten sjö. Efter att ha traskat över några ljungtäckta klipphällar nådde vi fram till sjön. Bland klipporna fanns en eldstad och vid sjökanten fanns en gräsplätt precis lagom stor för vårt tält.

Efter att ha svalkat fötterna i sjöns kalla vatten reste vi tältet och sedan var det återigen dags att laga mat. Mackor och linssoppa stod på menyn och trots att soppan inte bestod av annat än passerade tomater och linser var det den godaste middag vi ätit på länge. Mat smakar aldrig så bra som när man äter ute i naturen efter timmar av tuff vandring. Vi konstaterade att vi vandrat ungefär 2 mil under lördagen så kvällen spenderades på en klippa där vi pratade, spelade kort och tittade på den spegelblanka sjön. När solen gått ner kröp vi in i tältet och efter ytterligare en vända kort var vi så trötta att vi inte hade något val än att borsta tänderna och krypa ner i sovsäckarna. Jag vaknade flera gånger under natten och hörde både räv och möss tassa förbi utanför tältet. I övrigt var det alldeles tyst.


_DSC0137-001
_DSC0185-001
_DSC0192-001
_DSC0241-001
Tyresta Vandring-001

Dag 2

Vi vaknade utsövda och som tur var hade värken i fötterna försvunnit över natten. Vi rev tältet, lagade havregrynsgröt på Trangiaköket och sedan bar det av igen. Vandringen gick genom betydligt enklare terräng på söndagen och tur var det för kroppen började snabbt värka och fötterna var inte så fräscha som vi först trott. Större delen av dagen gick vi på vackra grusvägar som passerade genom öppna landskap. Vi åt tidig lunch vid en sjö och sedan hade vi bara dryga milen kvar till vårt mål.

_DSC0197-001

_DSC0312-001

Tyresta Vandring-003

_DSC0131-001

Tyresta Vandring

_DSC0348-001

Tyresta Vandring-002

_DSC0343-001

_DSC0327-001
De sista 6 kilometrarna blev en riktig utmaning eftersom fötterna värkte som aldrig förr och axlarna var möra efter att ha kånkat på tunga ryggsäckar så länge. Men, vi krigade oss fram till målet och precis när vi nådde busshållplatsen började de första regndropparna falla. Med fyra mil i benen satte vi oss på bussen och åkte hem till rinnande vatten, induktionshäll och ytterdörr. Aldrig uppskattar man dessa bekvämligheter så mycket som efter några dagar ute i det vilda, men oj vad det är välbehövligt med ett break från dem ibland.

_DSC0429-001

_DSC0398-001

 

4 Comments

  • Låter helt galet skönt, men 4 mil på 2 dagar var en rejäl vandring med tung packning. Aldrig är väl bekvämligheterna så uppskattade som när man varit ute och campat!!
    Önskar Dig en finfin torsdag, kram Kate

    • Ja, det var lite för långt egentligen. Men vi fick betala priset för vår naiva och lite för höga tro om oss själva. Ett pris i form av trasiga fötter och allvarliga problem med att gå i ett par dagar, haha. Men samtidigt är det en skön känsla att klara av något som känns omöjligt för en stund. Och som du säger – bekvämligheterna är aldrig så uppskattade som efter en tid i naturen. Det är fascinerande (i brist på bättre ord) hur äckligt man börjar lukta efter bara två dagar utan dusch så att ha rinnande vatten är nog det absolut bästa. Att kunna dricka ett glas vatten när man är törstig är ju en enorm lyx egentligen och det inser man när man vandrar. Hoppas din vecka har varit fantastisk såhär långt. Kramar Sofia

  • Men alltså WOW! VIlken helg. Har nog trillat in hos dig någon gång tidigare men inte upptäckt din blogg förrän nu. Tack för allt gudomligt material du delar med dig av!

    • Men vad glad jag blir! Tack snälla du för din fina kommentar <3 Hoppas att du hittar något recept att testa :) Kram till dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *