Den här midsommaren kvalar lätt in bland dom bästa hittills. Det blev, utan tvekan, en av dom mest klassiskt svenska på senare år också. Vi var på ett litet 1700-tals torp som heter Myrstugan som tillhör min mamma och hennes Ola. Mitt ute på landet, med en bilväg som förstå går genom en kohage, ligger detta lilla torp. Inte så mycket är gjort här och varken vatten eller el finns. Men det finns en litet källa men får promenera till och hämta vatten (förutom det man nu har med sig i dunkar). Vedspisen eldas i för att hålla värmen i stugan och för att värma vatten till disk, kaffe och handtvätt. Det blir ”man tager vad man haver” och inget måste vara sådär perfekt. Det är så skönt! Fast även om förhållandena var tämligen spartanska lyckades vi anordna både en riktigt klassisk sillunch och en rejäl middag på kvällen. Och fotbolls-VM kunde vissa såklart inte vara utan…..

Kyligt värre var det tyvärr så den där midsommarklänningen fick stanna i väskan och tillslut åkte till och med vinterjackan på. Vad är det med svenskar och att sitta ute? Fram emot midnatt såg vi oss i alla fall besegrade och kvällen avslutades med pavlova i stugan med massor av brinnande värmeljus och Amanda som spelade gitarr (vi andra sjöng lite lagom falskt). Jag konstaterade även att somna till en sprakande vedspis är väldigt underskattat.