Nu var det riktigt länge sen jag skrev någonting här på den sömniga bloggen. Livet kom lite emellan. Natten till måndagen den 8 maj kom nämligen vår dotter till världen. Liten och med massor av mörkt hår. Helt perfekt. Efter det fick livet ett nytt tempo och fokus. I början var det inte lätt, ömma bröstvårtor varvat med omställningen med allt för lite sömn var tuff. Tuffare än jag trott men kärleken till sitt barn går knappt att beskriva. Nu är hon tre månader och en riktig solskensunge! Hon kniper ihop sina små ögon och skrattar med hela ansiktet. Det går rakt in i bröstet på mig så att det gör nästan ont. Sömnen på nätterna är fortfarande inte toppen men någon gång kanske vi också får sova mer än tre timmar i sträck. Hon har fått samma namn som min gammelmormor – Ellen.