Jag tycker om att konsumera, det gör jag verkligen – speciellt kläder. Att uttrycka sig via en stil är intressant och faktiskt roligt, jag får utlopp för min kreativitet. Det hade varit så svårt att låta bli om vi bott kvar i Göteborg men allt det där glömmer jag bort här ute i skogen. Det är inte en del av min vardag, det är inget jag behöver och det är liksom inte tillgängligt – i skogen kan jag inte konsumera.
I tisdags behövde jag åka in till stan, hade ett snabbt ärende att uträtta. När jag var klar behövde jag vänta i en timme på bussen. 60 minuter och jag rycktes med direkt. Jag såg människor med fina kläder, förundrades över olika stilar och satte min egna stil, mina kläder och min garderob i relation till vad jag såg.
Det fanns inget speciellt jag visste med mig att jag behövde köpa hem innan jag åkte till stan – vilket inte ändrades bara för att jag befann mig där. Jag brukar tänka så här när jag ska gå in i en butik: ”om jag hittar något här inne som jag vill ha, men inte ens visste att jag ville ha innan jag gick in här så behöver jag det inte”. Mina val var att gå i affärer eller sätta mig på ett café men jag hade redan druckit ett par koppar kaffe och nyss ätit en bra frukost så behovet av att inta något ätbart fanns inte.
Jag valde att strosa i affärer och för första gången på flera, flera månader köpte jag ett plagg. Ett nytt plagg, med lite olika blandmaterial – helt ohållbart och massproducerat från en större klädkedja. Jag föll dit. Hårt. Men jag har letat efter en sån här tröja i säkert ett halvår i diverse second hand affärer och på Tradera. Enfärgad, dov färg, lite krage och något som är praktiskt i skogen, snyggt till jeans eller över en klänning en sen sommarkväll. I samband med att jag rensat ut i min garderob har jag fått en större insikt över vad jag saknar och behöver. Jag vet hur otroligt bra den här tröjan kompletterar min garderob och hur mycket jag kommer använda den, slita ut den tills den faller i bitar.
Att avstå konsumtion är såklart det allra bästa för miljön. OM man ska konsumera är det bäst att handla second hand, eller från ett företag som producerar produkter på ett så miljövänligt sätt som möjligt, med hållbarhet i fokus. Men ibland går verkligen ingen av de sakerna att få till. Det finns ett större behov av att införskaffa något (jag jobbar hårt på det här med att man behöver väldigt lite dock), det går inte att hitta second hand och det finns fortfarande väldigt få butiker som säljer hållbart framtagna kläder. Speciellt fysiska butiker att gå in i och se, känna på och prova kläderna. Online är utbudet större såklart.
Trots att jag i stort sett aldrig köper nya kläder längre, känns det som ett så himla fult, stort steg nedåt att jag köpte den här tröjan. Trots att det är ett genomtänkt köp och ett undantag. Men det känns också så himla, himla bra att jag kommit till den här insikten och känner såhär. Ingen är perfekt men alla kan verkligen göra något och mitt sätt att se på kläder och konsumtion har utvecklats så otroligt mycket och det går verkligen åt rätt håll. Jag konsumerar på ett helt annat, bättre och mer medvetet sätt idag än vad jag gjort förut.
Väl hemma igen kände jag verkligen hur mycket jag trivs med att bo här, inte bara på grund av lugnet och närheten till naturen, utan också för att livet på landsbygden verkligen öppnar upp till en mer hållbar livsstil och gör det enklare att göra hållbara val i vardagen. Att bo här får mig verkligen att komma till insikt med mig själv, hur bra vi klarar oss utan att vara fast i det där livet som man lätt hamnar i när man bor inne i större städer. Livet vi levde i Göteborg och som vi lämnat bakom oss. Jag saknar det inte ett dugg.
Jag kan inte leva så ute i skogen, och då klarar man sig. Hur bra som helst faktiskt.
All images and content are Rania Maria Photography originals unless otherwise stated. Feel free to pin and share, but remember all content is copyright protected. Always link back and credit when sharing. Thanks!
