För några år sedan fick vi anisbasilika-fröer från en odlingsgranne i Sthlm, som hon i sin tur brukar få från släktingar i Iran. Hon sår dem direkt på friland och får alltid massor med stora fina plantor, men när vi gjorde likadant på vår lott ett stenkast bort kom anisbasilikan knappt upp. Kanske för att jorden hos oss var lerigare.
I år testade vi i alla fall att stoppa ner frön i egengjord bokashi-jord i en låda på gården här i Gbg, och där har anisbasilikan växt så det knakar i månader nu. När en plockar av stjälken ovanför ett bladpar så förgrenar sig plantan och ger nya skott, så vi har skördat och ätit färsk hela sommaren, gett bort, och bunkrat upp i frysen inför vintern.
Blir liksom lite extra roligt när en lyckas med en gröda som en tidigare misslyckats med…
//Anna och Olof
Ps. Extra plus för att den svårcharmade gårdskatten utsett basilikans skugga till favoritviloplats denna soliga sommar.
Härligt! Har också en purpurfärgad basilika som jag älskar och vårdar ömt. Den smakar lite pepprigare än den vanliga gröna men vet inte vad den heter. Undrar om det är samma sort.
Spännande! Det är verkligen kul när en odlar själv att det finns så mycket olika sorter att prova jämfört med om en köper 🙂 Men svårt att veta om det är samma… Vår smakar starkt av anis/lakrits…
Kram från Anna och Olof