Alla som på ett eller annat sätt sysslar med självhushållning vet att det inte enbart handlar om själva odlandet, utan också om förvaring. Vissa grödor är lättlagrade, till exempel olika sorters lök och pumpa som mår bra i rumstemperatur, medan annat behöver lagras svalt, torkas, syras, läggas in eller frysas för att klara sig en längre period. Vi använder oss av de flesta lagringsmetoder, men för många grödor tycker vi att frysning är det allra smidigaste.
I vår lägenhet i Stockholm var frysen inte större än ett par skokartonger, så när vi med lägenheten i Göteborg fick en sådan där halvfrys (typ 80 cm hög, med kyl ovanpå) kändes det som värsta lyxen – som att vi plötsligt fick oändligt med frysutrymme. Dock är ju detta faktiskt inte heller en jättestor frys, och vi måste fortfarande planera och prioritera för att få plats med så mycket som möjligt av det vi vill frysa in. Sedan tidigt i våras har vi haft frysinnehållet i extra åtanke när vi lagat mat, och försökt äta upp av det vi frös in förra säsongen. Ett måste för att få plats med ny skörd, och rutin för många av oss som odlar.
Igår tog vi tag i att frosta ur och organisera det som nu finns kvar från tidigare år (samt det vi redan hunnit frysa in denna säsong – infrysningen av till exempel spenat, koriander och dill är redan påbörjad). Varje gång vi behöver något i frysen brukar vi lova oss själva att bli bättre på att märka upp – för att slippa stå där mitt i matlagningen och gräva och försöka lista ut vad olika sönderhackade saker är för något. Så en stor del av organiseringen handlade om att försöka identifiera innehållet i en massa hemliga påsar och askar. Allt, eller i alla fall mycket, har nu fått etiketter. Förutom vad det är, har vi skrivit upp årtal för skörd –för även om frysen kan kännas lite som en evighetsmaskin är det såklart bättre att äta upp det äldsta först.
Det säger sig självt att det smartaste skulle vara att märka upp saker direkt, innan en stoppar dem i frysen. När en fortfarande vet vad det är och dessutom slipper försöka få etiketter att fästa på ytor som är djupfrysta. Något vi än en gång svurit på att göra hädanefter. Men, för att se vårt etikettslarv från den ljusa sidan kanske vi då inte hade fått njuta av den ljuvliga känsla som infunnit sig nu när vårt fryskaos blivit till ordning (eller är det så här Marie Kondo-anhängare känner hela tiden?). Hur som helst återstår det att se hur länge vi lyckas hålla liv i denna superorganisering. Kanske inte så länge med tanke på hur stressigt det ofta är i skördetid. Det är ju just då, när en står där med händerna överfulla av grödor och det finns noll tid till att skriva etiketter, som det blir en räddning att snabbt slänga in något i frysboxen…
Dessa grödor har förtur till vår frys:
- Bladgrönsaker som ska tillagas, till exempel spenat, kirskål och trädgårdsmålla
- Kryddörter som vi inte tycker blir lika bra torkade, såsom koriander och anisbasilika
- Bondbönor
- Zucchini
- Bär (om det finns plats över, annars får de bli till sylt)
//Anna och Olof
Ps 1. Har en som vi begränsat med frysutrymme är vårt råd att först förvälla grödorna – då tar de mindre plats. Vi kan också tipsa om Odlarna med Christer Sanne som delar med sig av tips för effektivt utnyttjande av frysutrymmet. Mer om lagring av olika grödor går också att läsa i vår bok Spenat i stan.
Ps 2. Glöm inte att välja el från förnyelsebara källor som vind och sol – en vill ju inte frysa sin mat på bekostnad av miljön.
