2019 års största nyhet bland grödorna i vår odling var agretti, eller italiensk sodaört som lär vara det officiella svenska namnet. En amarantväxt med långa, smala blad som serveras och säljs överallt i Italienska Apulien (säkert på många andra platser också), men som vi aldrig stött på här i norr, varken i odlingar, affärer eller på restauranger.
Har svårt att jämföra agretti med någonting annat som vi ätit, men om vi ändå ska göra ett försök så kan den i smaken liknas lite vid sin släkting spenat, medan konsistensen av de krispiga bladen närmast påminner om någon slags alg (tänk sådan där algsallad som bland annat brukar serveras till sushi). Riktigt god är den, inte minst på grund av just texturen, och allra godast tycker vi den är lätt fräst med vitlök i olivolja och kanske lite citron, gärna serverad till färsk pasta och tomater.
Eftersom vi så gärna vill äta denna i Sverige så svåråtkomliga grönsak hade vi förstås hoppats på succé när vi nu äntligen testade att odla den, men någon sådan blev det tyvärr inte tal om. Vi provade att både förkultivera och direktså i slutet av april, och i båda fallen grodde bara några få av fröerna. De få förkultiverade plantor som blev vissnade sedan plötsligt ner under avhärdningen. Varför lyckades vi aldrig bena ut.
Efter en sådan start kändes det som en seger att plantorna som kom upp på friland ens överlevde. De växte visserligen långsamt, men gav skörd så vi kunde njuta av agretti i alla fall ett antal middagar.
Att agretti vanligtvis inte odlas här skulle förstås kunna vara en indikation på att den inte trivs i nordiskt klimat, och om så är fallet är det ju inte så konstigt att den inte direkt frodades på friland hos oss. Men vi ser egentligen ingen anledning till att den inte skulle gå bra att odla här, och tror snarare att vår klena agrettiskörd hängde ihop med svårigheten att hålla jorden jämnt fuktig i den bädd där vi odlade den.
Så med hopp om att andra förutsättningar kan ge oss mer av denna, enligt våra smaklökar unika, gröda kommer vi definitivt att testa att odla den igen. Och även om vi inte skulle få mer skörd nästa gång, är lite agretti i alla fall mycket bättre än ingen agretti.
//Anna och Olof
Har du erfarenhet av att odla agretti och kanske tips på hur vi ska få den att trivas? Dela gärna med dig i en kommentar!
