Att komma tillbaka till sina vanliga kvarter och jobbmåsten efter en sommar på resande fot brukar kännas motigt, men i år uteblev känslan av vemod och efter en dryg vecka i stan är jag påmind om att det är den här tiden på året som jag gillar Stockholm som mest. Sensommar och tidig höst. När det ska plockas, grävas upp, noppas och skalas. När sylt ska kokas, kryddor torkas och skafferiet bunkras upp i takt med att kvällarna blir mörkare.
I år bidrog dessutom några ovanligt tidiga dagar med kall och klar höstluft till att jag snabbare än vanligt fick den där känslan av ”terminstartspepp” och det har känts helt okej med innejobb framför datorn (trivs egentligen bäst i värme och Olof brukar påstå att jag fryser i allt under 26 grader, men det är verkligen någonting visst med kylig, frisk höstluft). Lämpligt nog blev det sedan varmt och skönt i lördags när det fanns tid att åka ut till täppan = perfekt skördeväder.
Brukar ju säga att vi odlar sådant som klarar att vi reser bort en tid, men i år har vi lämnat lotten ännu lite mer än vanligt – halva juni, största delen av juli och en vecka in i augusti – och det, tillsammans med ovanligt många sniglar, har förstås satt sina spår. Är dock glad att vi trots detta har så mycket att skörda nu som vi faktiskt har!
Här kommer en liten rapport om några av årets grödor:
Börjar med en positiv överraskning – betorna! De har aldrig gått något vidare på vår lott, men hade frön kvar som vi ville göra upp och utan förhoppningar lät komma i jorden i våras. Och av någon outgrundlig anledning har det i år blivit jättefina gul- och rödbetor. Ett helt litet betland, lagom för oss att skörda från en tid framöver. Så nu får vi nog ompröva beslutet att aldrig mer så betor på lotten…
Sallat badade vi i förra året, men i år blev de flesta av våra förodlade små sallatsplantor snigelmat så fort de tagit plats i landet i våras. De som överlevde sniglarnas framfart blev väl beska för vår smak – en följd av för lite vattning. Plantan på bilden (av sorten “Cerbiatta”) har dock trotsat dåliga odds och efter att den belönats med rejäla mängder vatten sedan vi kom hem smakar den i alla fall helt okej gott nu.
De röda vinbären blev många i år. De svarta blev färre, men de gick å andra sidan så bra förra året att vi har svartvinbärssylt kvar så det räcker ett helt år till.
Bondbönor, bondbönor, bondbönor… Inget daltande verkar de behöva – de ger snällt ändå. I lördags skördade vi mängder och lastade cykelkorgarna fulla.
Även löken har gått bra som den brukar, och nu är alla sorter skördade – viktigt att ta in dem för att torka innan det blir för blött.
Squash och pumpa kom däremot inte igång som det skulle på grund av vatten- och kärleksbrist medan vi var i Italien i juni, men några kommer vi förhoppningsvis få skörda senare i höst…
Och de första björnbären är redan plockade och äpplena är på gång…
Hörs snart igen!
//Anna
Se även:
Skörd bland ogräs
Skörda dubbelt
Wow, vilken skördefest!! Jag har inga grönsaker att skörda, men tar gärna rätt på alla bär som går att plocka. Det blev röda vinbär i massor, men de svarta var få här med, lika så med hjortron, det hittade vi inga i år (bor i Västmanland, så det finns inte så många ställen att leta på här..) Nu väntar alla äpplen på att skördas, och all svamp mm.
Önskar Er en finfin söndag.
Kram Kate
Det låter underbart med bär och svamp! Det kan vara nackdelen med att odla själv – att en knappt hinner ut i naturen och plocka av allt gott som finns där 😉
Ha en jättefin vecka!
Allt gott,
Anna och Olof