Tillbaks i Stockholm. Efter att vi lämnat den vind för våg i fyra veckor så var läget på lotten ungefär detsamma som när vi kom tillbaka från Apulien för drygt ett år sedan. Tyckte inte att det var så väldigt mycket mer vildvuxet denna gång, trots att vi varit borta en vecka mer i år än förra året.
Kort sagt, det mesta frodas – både sådant som vi vill ska växa och ogräset. Fast i år var vi lite mer förberedda på vilket tokgrönskande hav som väntade när täppan fått sköta sig själv under den period då det växer som snabbast här i norr (en stor kontrast till syditaliens torra landskap och röda jord) och istället för att kasta oss rakt in i ogräsrensning började vi med att fokusera på det som nu är klart att skörda…
Vi tog upp vitlök och gjorde årets obligatoriska flätor…
… plockade jordgubbar – den bästa jordgubbstiden har redan varit och många av bären som fanns kvar hade sniglarna tuggat på (varför kan de inte se till att äta upp en hel jordgubbe i taget istället för att småäta lite på typ alla) men en stor skål blev det i alla fall till oss. Och att vi överhuvudtaget fick några jordgubbar var nog faktiskt ogräsets förtjänst – de var så övervuxna av åkervinda att de gömdes för fåglarna som annars säkert hade ätit upp vad sniglarna inte hunnit med (hann inte täcka med nät i år)…
…och så grävde vi upp årets för oss första färskpotatis (av sorten Colleen) och avnjöt med smör som vi rört ihop med hackad lökblast.
En skörderunda i kryddlandet hann vi också med innan regnet drog in över koloniområdet.
Nu ska vi vara i Stockholm några dagar för jobb, och förutom arbete är lotten högprioriterad denna vecka – måste hinna ge den så mycket kärlek som möjligt innan vi åter ska lämna den ensam en tid.
Hej så länge!
//Anna
Se även:
När lotten fått klara sig själv
Colleen, Juliette och Carolus…
Jordgubbar på posten
1 Comment