Ärtskott, groddar, grönkål och resten av vintersäsongens grönsaker i all ära – älskar dem på en massa sätt och vis – men de senaste dagarna har suget efter olika typer av sallat smugit sig på allt mer.
För en dryg vecka sedan sådde vi. Dels i den stora sallatskrukan vi har på gården här i Göteborg, och dels på vår nya odlingsplats, i en bädd som nu går under namnet stora sallatssängen. Det betyder att vi om si sådär fem eller sex veckor hoppas få festa på årets första sallat. Ser framför oss ett tätt täcke av blad i alla möjliga former och färger (och förtränger vad som skulle hända om ett gäng sniglar får vittring på vår sallatssäng).
De här sorterna har vi sått:
- Cerbiatta – ekbladssallat och en av våra absoluta favoriter
- Americanisher brauner – plocksallat som får tvåfärgade blad – de blir ljust gröna innerst och rödbruna i topparna
- Australisher Gele – plocksallat med limegröna blad
- Lollo Rossa – bataviasallat med starkt krusade rödkantade blad
- Red Salad Bowl – snabbväxande huvudsallat med djupt röda blad
- Romulus – gammal sort av romansallat
- Verde degli ortolani – romansallat som vi aldrig lyckats särskilt bra med, men skam den som ger sig – i Stora sallatssängen kanske den kan trivas 🙂
- Okänd romansallat – den här sorten har vi odlat i åratal och den går alltid jättebra – det enda tråkiga med den är att vi inte vet vilken sort det är, då vi från början fått den från något fröbyte och sedan dess odlat egna fröer
Behov av vatten
Nya sådder bör ju alltid hållas fuktiga, annars är risken stor att de stryker med (det senaste har det inte regnat så mycket här i Göteborg och då har vi vattnat alla våra frilandssådder ungefär var tredje dag). Men när det gäller sallat vill vi helst inte låta den torka ut sen när den börjat växa till sig heller – varför har vi skrivit om här.
//Anna och Olof
Mer om vad vi sått hittills i år:
Årets första frilandssådder
När är det dags att så?
Chili – utvärdering, övervintring, nya sådder och sås
