Då var vår paradgröda – bondbönorna – skördade och skalade. Vårt säkraste kort som vi fått skörda även de år när vi knappt hunnit med odlingen (okej, under förra årets torka gick de inget vidare på odlingen i Dalsland, men med tanke på att de knappt fått något vatten alls var det imponerande att de ens gav något). Älskar dem för denna förmåga att ge trots tuffa förhållanden och minimalt med skötsel. Ja och så förstås för den goda smaken.
I år har vi (precis som förra året) odlat dem både på vår odlingslott i Göteborg och hos föräldrarna i Dalsland. Många kilo blev det, och problemet är nu lagringen av de vi inte hunnit äta färska. Visserligen är ju bondbönor bra på det sättet att de går att torka och förvara i rumstemperatur, men vi har inte lyckats få in snitsen i att skala dem torra. Vet också att vissa äter dem med innerskalet kvar, men vi föredrar att ta bort det då det ofta är lite segt. Därmed prioriterar vi att få plats med så mycket som möjligt av dem i frysen, och där har det redan hunnit bli så fullt av skörd att det är “en in, en ut” som gäller.
Så bönorna vi skördat i Dalsland lånar nu plats i föräldrarnas frys, medan de vi skördat här i Göteborg fått byta plats med vinbär och rabarber. De senare fick istället bli sylt respektive kräm som vi hermetiserat så att burkarna kan förvaras i rumstemperatur. Ett typiskt exempel på det trixande med lagringsutrymme som en måste hålla på med som delvis självhushållande lägenhetsbo…
Som vanligt har vi också låtit en del av bondbönorna sitta kvar och torka på plantan för att bli utsäde till nästa år (dem skördar vi sen när de är torra). Vi har även fortsatt med vår uppförökning av bondbönesorten Arne, som i långsam takt blir fler…
Här och här och här finns exempel på hur vi använder bondbönor i matlagningen.
//Anna och Olof
1 Comment