Funkia – en delikat primör

Funkia är mest känd som prydnadsväxt, i alla fall i Sverige. Den syns ofta till i offentliga planteringar, och många gånger väljs den nog snarare för sin skuggtålighet än för sitt utseende. Vissa skulle till och med kalla den tråkig.

Men funkia – eller hosta – är något mycket mer än en lättskött och tålig perenn för norrliggande rabatter. Det är en delikatess som borde vara minst lika känd för att platsa på tallriken. Som förtjänar all uppmärksamhet den kan få för sin ljuvliga smak.

Egentligen är det länge sedan som vi fick höra att funkia är ätlig – i skogsträdgårdssammanhang är den en given grönsak och i Japan odlas den kommersiellt som primör. Ändå dröjde det ända till förra våren innan vi själva smakade och insåg hur otroligt god den är.

Så i höstas, när en del av funkiarabatten togs bort under en ombyggnation på vår gård, var vi såklart där och räddade ett gäng plantor. Och denna vår har vi kunnat skörda denna lyxiga gröda från vår egen odling istället för att bara norpa smakprov från gården.

Det finns tusentals olika sorter av funkia – täckningen på bladen och storleken är ett par saker som skiljer dem åt – men alla är ätliga, även om smaken säkert kan variera (tyvärr vet vi inte vad just våra sorter heter). Allt från stjälk till blommor kan användas i matlagningen, men hittills är det de späda skotten som vi skördat av och kan rekommendera. Vi skär helt enkelt bara av de strutformade bladrullarna vid marken just när de tittar upp på våren – precis som en gör med släktingen sparris. De går att äta råa, men allra godast tycker vi att de blir om vi ångar dem några minuter eller vänder dem i olivolja i en het panna. Vi saltar sedan lätt och pressar eventuellt över lite citron. På så sätt blir de en fantastisk förrätt eller ett tillbehör som passar till de flesta rätter. Skotten tillför också mycket som ingrediens i till exempel en wok.

Nu väntar vi med spänning på att även få prova funkians kusin jätterams, som även den sägs ge goda primörskott. Kom nyligen över ett par plantor som fick flytta in i den perenna delen på vår lott – kanske kan det bli nästa vårs goda nyhet i odlingen…

//Anna och Olof