Fruktstund

Vi passar som sagt på att frossa i sådant som odlas ekologiskt här på La Palma och som inte går att odla hemma, och vi har redan hunnit göra flera nya bekantskaper när det gäller frukt och grönsaker.

Just nu hyr vi en del av ett hus och i trädgården finns flera japanska misplar som bär på små, gula, söta frukter med en eller två kikärtsstora kärnor i. Vi äter dem som de är, men de ska även funka utmärkt till marmelad. På La Palma växer den japanska mispeln förvildad lite här och var, men faktum är att den ska vara härdig i åtminstone södra Sverige. Om någon av er har erfarenhet av att odla den, så skriv gärna en kommentar här nedan och berätta…

Häromdagen fick vi också några tomatliknande frukter av vår hyresvärd. Tamarillo heter de här, och efter lite googlande kom vi fram till att de kallas trädtomat på svenska. Smakar lite som en blandning av tomat och passionsfrukt, och växer tydligen på små träd. Riktigt goda tyckte vi, så sparade lite fröer som vi ska testa att så därhemma. De borde gå att övervintra inomhus.

I lördags var vi även på marknaden i vår närmsta by Puntallana och gick loss bland ett  jätteroligt utbud av ekologiskt från trakten. Köpte med flera frukter som var mer eller mindre nya för oss och hade provsmakning på dagens fruktstund. Tre olika passionsfruksliknande som vi redan glömt namnet på, och så kiwano (den taggiga), som nog lever mer på sitt utseende än på sitt innehåll. Likt ett granatäpple är den fylld med ätbara kärnor, men smaken på dem var ganska intetsägande. Kom fram till att de passade bättre i en sallad än att äta som ensam frukt (enligt bonden som sålde dem används de både i mat och som färsk frukt). Hade ju varit väldigt tjusigt att ha kiwano i en trädgård, dock lär inte frukterna mogna fram under våra korta somrar i Sverige.

På marknaden hittade vi även den här, för oss nya, grönsaken. Har tyvärr glömt det spanska namnet på den också, men den används på samma sätt som zucchini, och smakar ungefär likadant. Kanske lite friskare, mer åt gurkhållet, men konsistensen är densamma.

Kaktusfikon är ju vanligt i varmare delar av världen, växer till exempel kring Medelhavet, och här kryllar det av dem på klipporna. Trots att de finns i miljontals har de bara kvalat in till någon enstaka av våra fruktstunder. En får räkna med att få taggar i fingrarna när en plockar och de äts förslagsvis med sked om en vill slippa sticka sig i munnen. De som växer just här har dessutom extremt färgstarkt fruktkött som det är lätt att få fläckar av.

Den frukt som odlas allra mest på La Palma – och som är en självklar del av de flesta fruktstunder här – är annars bananer. De delar av ön som inte är natur (stora delar är nationalparker) täcks i stort sett av terrasserade bananplantage. Intressant hur något som vi brukar se som nödproviant hemma, plötsligt blir gott och lyxigt när det är närodlat…

//Anna och Olof

Se även:
Klimatovänlig njutning