Klimatovänlig njutning

Landskap

Att berätta att vi för en vecka sedan landade på La Palma innebär att samtidigt erkänna att vi satt oss själva och vårt eget välmående framför miljöns. Att flyga är skit för klimatet, så är det bara, och det känns ärligt talat sådär att säga att vi då och då gör det, inte minst här, på en bloggportal med syfte att inspirera till hållbarhet.

Och vi är inte ensamma om att känna kval inför vår reslust. Vår bloggkollega – Johanna N – skrev häromdagen ett mycket träffande inlägg om dilemmat med att finna sin egen lycka i att besöka platser långt bort, samtidigt som en vet att det innebär en stor påfrestning för miljön. Kände igen oss på pricken i hennes resonemang.

Att enda argumentet för resande är ens egen vilja och lust gör dessutom att det känns som att en fråntas lite av rätten att vara kritisk mot andra saker som är ohållbara. Som att ta bilen till jobbet varje dag trots att det finns utmärkta kollektiva kommunikationer, som att äta olika sorters djur och låta bli att köpa ekologisk mat, som att shoppa kläder och prylar utan hänsyn till miljö och människors arbetsvillkor eller som att tillbringa ett dygn på ett kryssningspalats på Östersjön för att sedan kliva av på samma plats som en gick på. Att en själv gör saker som tär på miljön tvingar en åtminstone att se lite mer ödmjukt på andras val, även om det är svårt, och en konfronteras med frågan om vad en själv – av det som i vårt samhälle kommit att betraktas som normalt (hur galet det än är) – är villig att ”offra” i hållbarhetens namn? Och vilka ”krav” kan en ställa på sina medmänniskor?

Ultimat vore väl om vi var och en hade en utsläppskvot som vi fick hushålla med och som vi kunde lägga på det som vi prioriterade  högst – bilpendling, köttätande, flygresor… Praktiskt omöjligt förstås, men däremot tror vi att politiska styrmedel som gynnar klimatsmarta val och missgynnar det som skadar miljön är nödvändigt för att ändra på ohållbara beteenden, både hos oss själva och andra (det borde kosta mycket mer pengar att både flyga, äta kött och köra bil). Det handlar också om rättvisa ur ett globalt perspektiv (hur mycket vi smutsar ner vår jord är direkt relaterat till hur stora inkomster vi har, och människor med små tillgångar kommer åsamkas den största skadan av klimatförändringarna).

Men vi, liksom Johanna N, tycker även att vi själva som individer har ett ansvar (trots att vi personligen alltså inte tar det fullt ut). En sak som en själv kan göra på egen hand om steget till totalt flygstopp känns för stort, är att klimatkompensera. För flygresor finns flera tjänster där en kan räkna ut hur mycket ens utsläpp kostar, till exempel denna. Vissa flygbolag och researrangörer erbjuder tjänster för klimatkompensation och en kan även ordna kompensation själv genom exempelvis ETC, som då investerar i solceller som på annat håll sänker utsläppen med motsvarande mängd. Via ETC:s tjänst kan en även räkna ut hur mycket till exempel köttätande eller bilåkande kostar och klimatkompensera även för det (känner någon till en tjänst för klimatkompensering av prylar och kläder så tipsa gärna i kommentarsfältet nedan).

Även Johanna N tar upp exempel på sådant som kan göra resor mer hållbara, såsom att undvika att köpa vatten på flaska och att hitta boenden och matställen där en stödjer lokala företag med hållbarhetstänk.

Ett litet, litet steg som vi själva tagit för ett mer hållbart resande den här gången är att vi planerar att vara borta lite längre än vi brukar (tre veckor har vi lyckats få till) för att istället göra färre resor under året. Ett mål för framtiden är att ta tåget även till sydligare delar av Europa.

I övrigt brukar vi försöka tänka på samma sätt borta, som hemma – små självklarheter som att leta reda på om det finns sopsorteringsstation och sortera sina sopor och handla ekologisk och närproducerad mat. Här på La Palma har vi till exempel hittat en jättemysig liten ekobutik med bland annat grönsaker som odlas här på ön. Har längtat så efter avokado den senaste tiden och här finns det ekoavokado från nästgårds :-) Passar nu på att frossa i sådant som vi undviker hemma på grund av långa transporter (även om längtan efter avokado förstås inte är ett argument för att förflytta hela sig själv flera hundra mil med flyg).

Avokadon kan väl annars sägas symbolisera varför vi åkte hit. Längtan efter varmare väder och att kunna vara utomhus bland sådant som växer och har grön färg, nu, i februari. La Palma är en vulkanö och har samma fantastiska natur som andra Kanarieöar, men till skillnad från sina mer välkända grannar har den klarat sig undan stora orter byggda för massturism.

De första dagarna här bodde vi invid en strand, omgivna av en botanisk trädgård. Nu hyr vi en bostad på en bergssluttning med utsikt över Atlanten, och terrassen här är stundvis även vår arbetsplats. Känns bara roligt att jobba när en gör det korta stunder i taget och däremellan gör utflykter, pluggar lite spanska, promenerar i trädgården eller bara sitter och stirrar på havet. Nästa vecka åker vi till andra sidan ön, till en gård med djur och grönsaksodlingar för att wwoofa (volontärarbeta på en ekologisk gård). Där hoppas vi få mer inblick i hur det är att vara självförsörjande på en plats med ”sommar” året runt…

Hörs snart igen,
Anna och Olof

Strand

Tags from the story
,

10 Comments

  • Tycker både ni och Johanna tänker väldigt smart kring det här med att resa, och att man kan välja att klimatkompensera när man flyger är ju verkligen toppen!

    Åh, jag har själv funderat på det här med att WWOOFA – hoppas ni får en underbar, lärorik vistelse och att ni skriver mer om det sedan !

    • Tack för support! Ja hoppas att det blir bra med wwoofingen. Känns jättespännande! Återkommer med rapport…

      Ha en jättefin helg!

      • Det blir det säkert! Hur bestämde ni var och på vilken gård ni skulle wwoofa? Jag har kollat på Så Många ställen – tycker det är svårt att hitta var man vill vara, finns så många spännande platser i världen och många fina gårdar / hem som verkar ha väldigt mysiga värdar.

        Detsamma!

        • Vi tyckte också att det var jättesvårt att välja bland alla spännande ställen när vi kollade via wwoofing-organisationen… Sedan råkade vi ramla över en artikel om den gården som vi ska till och tyckte att det såg så himla fint ut. Och så har vi länge velat se La Palma. Älskar naturen på Kanarieöarna, och så är det ju ett av de närmaste ställena där klimatet är riktigt bra även på vintern (kände verkligen att vi behövde komma ifrån kyla och mörker ett litet tag). La Palma är verkligen helt fantastiskt, inte alls så hårt exploaterat av turism. Återkommer med rapport om gården – kanske kan det vara något för dig också…

          Kramar Anna och Olof

  • Tack för både länkningen och också en annan vinkel på mina tankar. Jag håller mina tummar för teknisk utveckling till mer/helt miljövänliga flyg – och att vi i framtiden inte behöver ha det här dilemmat. En total utsläppskvot per person att förhålla sig till, men precis som ni skriver så faller det ju på att vi i västvärlden än hur vi gör släpper ut för mycket. Och att mitt leverne bekostas av fattigare människor i andra länder vill jag ju helst inte gå med på…..

    Låter grymt intressant med ekogården – lova att blogga om det! <3

    • Nej, att ens egna val ska ske på bekostnad av andra är ju det sista en vill! Och även om jag i vanliga fall inte tror att ny teknik ensamt kan lösa utsläppsproblemen (att vi som släpper ut stora mängder måste ändra vanor också) går jag och hoppas på det där nya bränslet som det talas om när det gäller flyget… Och antar att det är samma sak när det gäller alla klimatovänliga saker – att det är en kombination av ändrade vanor och ny teknik som måste till (för finns ju uppenbarligen de som värnar lika mycket om till exempel sitt bilpendlande som jag gör för min lust att besöka platser långt hemifrån).

      Återkommer om livet på ekogården!

      Kram Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *