Varje gång vi lämnat lotten den senaste månaden har vi gjort det med rivsår i ansiktet, taggar i händerna och revor i kläderna. Men också med flera liter björnbär i cykelkorgarna.
Olof har planterat taggfria björnbärsbuskar i hopp om att få ta bort den taggiga, men jag kan inte tro att de någonsin kommer ge lika goda och stora skördar som monsterbusken, och så länge de inte gör det ser jag till att busken med sina tusentals sylvassa taggar blir kvar. Hellre går jag i blodig närkamp än riskerar att missa ett enda litet bär som den ger.
Till min stora förtjusning har den inte bara fantastiska bär utan också den största livsglädje jag någonsin skådat. Snart täcker den staketet på en hel gavel av vår lott, och så mycket björnbär som i år har vi aldrig fått tidigare. Förutom att äta dem som de är, gärna med glass och palmsirap från La Gomera, har de hamnat i pajer och kaka, och nu, när vi skördat klart för i år, väntar ett 20-tal burkar sylt i skafferiet.
//Anna
1 Comment