Att odla egna fröer

Under sensommaren och hösten brukar vi samla massor av egna fröer. Dels för att slippa köpa varje år, men framför allt för att kunna fortsätta att odla sorter som är svåra att hitta ekologiska fröer av i handeln.

Det är alltid viktigt att fröerna får torka riktigt ordentligt innan de paketeras i påsar så att de inte möglar. Bilden ovan föreställer till exempel fröställningar på tork av den perenna piplöken.

Det går att samla egna fröer till de flesta grödor. När det gäller frukter som exempelvis tomat och chili är det viktigt att de är riktigt mogna. Sedan är det bara att ta ut fröerna och försöka få bort så mycket fruktkött som möjligt. Andra fröer får gärna torka ordentligt på plantan, men håll koll så att de inte ramlar av eller blåser bort innan du hinner plocka.

Bra att tänka på om en odlar egna fröer är dock att många växter lätt korsar sig med andra sorter eller släktingar som växer i närheten.

Ett sätt att undvika det är att genom tidigare eller senare sådd se till att den växt en vill bevara sortren inte blommar vid samma tidpunkt som andra. Ett annat sätt kan vara att “skydda” några blommor från pollinerande insekter genom att trä en plastpåse över en gren innan blommorna slår ut och sedan själv pollinera dem med en mjuk pensel eller en fjäder. Påsen måste därefter träs över blommorna igen och sitta kvar tills blomman trillat av eller tills en ser att små fruktkart börjat bildas. Observera att sorter märkta F1 inte kan producera fröer av samma sort som moderplantan. Sådana sorter är vanliga i kommersiell odling och därför är det inte alltid lämpligt att ta fröer från exempelvis köpetomater om en vill vara säker på att få ett bra resultat.

Tvååriga växter som morot, persilja, lök, betor mm blommar först andra året. Eftersom dessa normalt inte tillåts gå i blom (en brukar ju äta upp dem redan år ett) är de generellt lättare att hålla sortrena genom att bara fröodla en sort åt gången. Såvida inte också dina grannar odlar eget frö, eller om de som vissa korsar sig med vilda släktingar.

Här är metoder som funkar bra för att hålla några vanliga grödor sortrena:

Tomater, paprika, chili – 500 meters avstånd till andra sorter eller plastpåse kring blommorna.

Ärtor och bönor – lätta att hålla sortrena men lite avstånd är att föredra.

Bondbönor – kräver ett ordentligt avstånd. I de flesta fall är det bättre att förkultivera några plantor inomhus en månad innan de normalt sås på friland, och sedan plantera ut för en tidig blomning.

Sallat – generellt lätt att hålla sortren men lite avstånd är att föredra.

Grönkål – tvåårig och korspollinerande med annan kål och även raps mm samt en rad vilt förekommande växter. Plastpåsemetoden är den enda säkra.

Betor och mangold – tvååriga och korsar sig promiskuöst med varandra och även med den vilda strandbetan på upp till en kilometers avstånd. Plastpåse är därför att föredra.

Squash och pumpa – korsar sig lätt mellan olika sorter och med varandra. Om du vill vara säker på att få sortrena fröer är plastpåse nödvändigt, men det går att få bra resultat även av riktiga bastarder. Då måste du dock vara beredd på överraskningar – olika fröer från samma planta kan ge frukter med helt olika form och färg!

Persilja – tvåårig och korsar sig lätt med andra sorter på upp till 500 meters avstånd. Dock inte med vildpersilja.

Morot – tvåårig och korsar sig lätt med andra sorter på upp till 500 meters avstånd, och även med vildmorot.

Se även:
Frost och frö
Fina fröpåsar