Sedan en vecka är vi tillbaka i Italiens klack Apulien. I det lilla huset och trädgården där min farmor och farfar brukade tillbringa somrarna när de levde.
Ett år har hunnit gå sedan jag och Olof var här sist, och trots att huset dras med mer eller mindre obekväma egenheter (var ett decennium sedan någon hade möjlighet att ge det den tid det behöver) så känns det underbart att vara här igen. Att vakna och gå barfota ut i trädgården, äta frukost under fikonträdet, köpa godaste grönsakerna från trakten, göra utflykter till små städer med vitkalkade hus, och hänga på stranden och bada.
Lite jobb ska vi göra under de tre veckor som vi är här, men det blir mycket semester också, och tid tillsammans med föräldrar och vänner.
Alla plantorna därhemma då?
Växterna i vår lägenhet har vi lämnat över i goda händer, medan grödorna på lotten precis som vanligt kommer att utsättas för ganska hårda prövningar under sommaren – det som inte klarar att vi är borta några veckor passar som vi berättat tidigare inte riktigt in i våra liv just nu, och mycket av det som inte stått ut med vår frånvaro har vi prioriterat bort genom åren, till förmån för allt som faktiskt brukar klara sig fint på egen hand. Dessutom har en snäll kompis och kolonilottsgranne sagt att hon ska vattna en omgång om det skulle bli alltför torrt i Stockholm. En tjänst som är guld värd för en odlare.
Själva kan vi såklart inte låta bli att pyssla med det som växer i trädgården här i syditalien – vattning tar växterna tacksamt emot i det torra landskapet, några basilikaplantor har vi planterat för att kunna använda i maten när vi är här, och så skördar vi för fullt av rosmarin och lagerblad – både för att äta direkt och för att torka och packa med hem i resväskan.
Hoppas att ni har det fint i sommaren också! //Anna
Ps. Ska försöka få ut några inlägg under tiden som vi är här, men uppkopplingen gör som den känner för dag för dag, så kanske blir det långsamt sommartempo här på bloggen också…
Se även:
Klimatovänlig njutning (om dilemmat med att resa)
En annan jord (Apulien för ett år sedan – eller Puglia som regionen heter på italienska)
När lotten fått klara sig själv (om hur lotten mådde när vi kom hem från Apulien förra året)
Wow! Vilket drömställe, hoppas internet ger med sig så vi kan få se mer av ditt Italien, annars får du ha en fin tid därborta! / Jessica
Ja Apulien är verkligen en drömmig del av Italien, med väldigt mycket att upptäcka (särskilt om en gillar små byar med vitkalkade hus, hav, olivträd och vegetarisk mat) – våra veckor där bara flög fram och nu är vi redan tillbaka i Stockholm igen. Längtar väldigt mycket tillbaka just nu 🙂 Internet var väldigt segt hela tiden (särskilt tålamodskrävande var det att ladda upp bilder) så fick bli en rättså nedkopplad tid, vilket ju också kan vara skönt och välbehövligt ibland (ledsen dock för mitt sega svar här). Tänker att jag kanske kan återkomma med en återblick med lite mer bilder från Apulien här på bloggen någon gång framöver istället. Allt gott! //Anna
Vilken fantastisk plats!
Ja det är verkligen en fantastisk plats som jag längtar väldigt mycket tillbaka till nu när vi kommit tillbaka till Stockholm igen! Om du ska ut och resa någon gång men inte vet var du ska åka så kan jag verkligen rekommendera Apulien 🙂 Bara att höra av sig om en vill ha restips från området! Ha det fint //Anna
Åh va mysigt! Äntligen Apulien låter som en bok jag vill bläddra i. Ha det bäst! Kram
Hade ju varit jätteroligt att göra en sådan bok 😉 Nu är vi i Stockholm igen, men på måndag styr vi kosan mot västkusten! Ser mycket fram emot den 28 juli!! Kramar